LEDARE
En rörelse som har liknande problem att brottas med som Centerpartiet är fackföreningsrörelsen. Om man ska använda s-retoriken om (C) så kan man fråga sig varför den finns och för vilka.
Några intressanta texter har publicerats på sidan här intill om fackliga frågor och fackets problem att locka medlemmar.
Det finns många liknelser mellan fackets och Socialdemokraternas sätt att argumentera. Det är till exempel alliansens fel att antalet medlemmar i facket minskar och syftet är att eliminera fackets inflytande så att arbetsgivarna fritt kan ta bort alla rättigheter som man kämpat sig till genom åren.
Bristen på självinsikt är skrämmande. När de senaste två valen visat att majoriteten av svenskarna vill ha en alliansregering ser S och LO ändå inte sambandet till fackets samboförhållande med Socialdemokraterna: Kan det möjligen vara så att många väljer bort facket för att man inte åsiktsmässigt vill kidnappas till en politik man inte tror är den bästa för ens förutsättningar på arbetsmarknaden?
Ronnie Lundins naiva uppmaning att fler fackliga borde engagera sig politiskt och att det ”spelar mindre roll i vilket parti” är så hisnande att man undrar om han verkligen tror på detta själv?
Med tanke på det eländes elände som beskrivs av Håkan Ericsson, Linus Gränsmark och Ronnie G Lundin på Gotlands Folkblad borde facket ha en gyllene tid där för att plocka det engagemang som föds ur människors desperation.
Värre än att välja bort medlemskap i en facklig organisation är att välja bort a-kassan. Visst kan det finnas några av alla de som väljer att stå utanför som gör det av ekonomiska skäl. Men med samma argumentation skulle man ju då även välja bort att försäkra bilen, hemmet eller betala hyran. Att som första alternativ välja bort en grundläggande förutsättning för sin försörjning är ett val som får konsekvenser om man blir arbetslös. Särskilt som så många vill jämställa a-kassan med just en försäkring, trots att den största delen av a-kassan betalas av staten ur vår gemensamma kassa.
Statens ansvar vilar tungt i många frågor som har direkt inverkan på vardagen för hushåll med små eller inga marginaler. Men i vissa frågor har individen det största ansvaret för sin egen tillvaro.