KRÖNIKA
Jag extraknäcker som lammklippare. Jag får därför tillfälle att samtala med många djurägare. Under åren har jag förstått att de flesta tagit den dåliga lönsamheten med jämnmod. För de flesta utgör flocken med lamm endast en bisyssla till övrigt jordbruk eller fungerar som hobby vid sidan om annat arbete. Pengar verkar inte ha varit den främsta drivkraften för att fortsätta.
I våras märkte jag dock av en förändring i hur det pratas ute på gårdarna. Det verkar som om luften gått ur många. Många har drabbats av återbetalningskrav på ”EU-stödet”. I flera fall har hela gårdsstödet dragits in. Små misstag och feltolkningar av nya regler renderar återbetalningskrav på i många fall över 100 000 kronor. Sanktionen står i de flesta fall inte i någon proportion till det fel som begåtts. Detta beror på de förhatliga ”tvärvillkoren”. En felaktigt utbetald ersättning på några tusenlappar men där fel som bryter mot ett så kallat tvärvillkor kan få dessa effekter. Till detta kommer då en aldrig sinande administrativ börda.
Hur man än försöker fylla i alla papper och hur man än försöker sköta marker och djur efter anvisningar, så vet man att det alltid finns något som man inte riktigt hunnit med eller gjort rätt. Det är som om det hela tiden sitter en liten kontrollant på axeln. Många upplever att de är misstänkliggjorda som bidragsfuskare och miljömarodörer.
Min upplevelse är nu att många ifrågasätter vad de egentligen håller på med. Varför sträva på i den här uppförsbacken? Den ökade kontroll- och byråkratibördan gör att fler och fler överväger att ”skita i alltihop”. Vad anbelangar inkomsten så kan de flesta lägga av i morgon. Försörjningen har man ändå från annat håll. Vad är då problemet undrar ni kanske? Det är väl bara att lägga av och sluta gnälla? Jo visst, men saken är den att det i stor utsträckning är de här små och medelstora besättningarna av lamm (och också nöt) som håller landskapet öppet och betat. Arealer som inte på ett rationellt sätt kan utnyttjas av en större besättning kan istället användas av en mindre. Mycket av det här arbetet sker med låga krav på timersättning, istället gläds man över resultatet i form av en vacker betesmark, fina djur eller att känna sig fri som en producerande och aktiv människa.
I många familjer är det kvinnan som blir sittande med pappersarbetet i form av rapporter och kontrolluppgifter. Dessa arbetsuppgifter upplevs inte av någon som särskilt produktiva och var definitivt inte anledningen till att man en gång i tiden skaffade de där djuren. Många kvinnor börjar ledsna rejält på att bära den större delen av den här kontrollångesten. Tvingas gubbarna ta över så blir det ordentlig oreda i stalljournalen kan jag lova!
Glädjande nog så pågår nu ett samtal mellan LRF och Jordbruksverket. I en riksomfattande turné som man kallar Förenklingsresan försöker man komma fram till hur man skall genomföra lättnader i byråkratin. Jag hoppas de hinner i mål i tid och hinner ingjuta lite hopp hos de av mina kunder som tappat sugen.