EU:s utsläppskrav ett slag i luften
Foto: Heribert Proepper
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om det är kärnkraftverk man skall bygga, finns det ingen chans att få allting klart till 2020, i synnerhet som det varken finns planer, ledig produktionskapacitet för kärnkraftverk, eller pengar med tanke på bankkrisen.
Förnybar energi i Mellaneuropa kan endast till liten del bestå av biomassa eftersom det inte finns tillräckliga arealer. Biomassa är ju en ineffektiv form av att tillvarata solenergi och kräver stora arealer. Knappast någon önskar att de få skogsplättar man ännu hittar skall huggas ner, plöjas, och besås med energigrödor som vide eller rörflen. Lantbruksarealen borde utnyttjas för livsmedelsproduktion. Om den anslås för energiodling kommer det ytterligare att öka matimporten och pressa upp matpriserna.
Problemet med storskalig vindkraft är inte endast behovet av extra reglerkraft (det blåser inte alltid), utan även kraftöverföringen. Det finns helt enkelt inte nät för transport av stora och kraftigt varierande effekter. I Tyskland produceras vindkraften i norr, men förbrukas i söder. Där stöter byggandet av nya kraftlinjer på motstånd från miljöaktivister som ju säger nej till allt. I Polen finns det inte pengar för att bygga ut vindkraftsanpassade kraftnät, och inte i Litauen heller.
"Vindkraften skapar nya arbetsplatser" är en klyscha som ofta upprepas. Det påminner om den gamla nationalekonomiska teorin om att det är lönsamt om barnen krossar butikens fönsterrutor eftersom många glasarbetare då kan sysselsättas. Om kolkraften som är ekonomiskt fördelaktig flyttar till Kina och ersätts med dyr vindkraft, kommer den totala sysselsättningen och välståndet att minska, inte att öka.
EU-kommissionens diktat kan leda till att länderna tar i bruk kraftiga ekonomiska styrmedel för att minska användningen av stenkol. Optimisterna anser att detta leder till att den teknologiska utvecklingen för alternativen försnabbas. Eftersom jag själv just arbetar med teknologiutveckling, känner jag till så många fysikaliska begränsningar att jag vet att man på elva år inte kan förverkliga kraven med bibehållen industriell aktivitet i Europa. Endast industriell nedrustning kan minska koldioxidutsläppen i EU med 20 procent på elva år.
En viss minskning kan fås genom höjning av effekten i gamla kärnkraftverk, eller om beslut om nya kärnkraftverk sker omedelbart. Just nu är det bara Finland som satsar på kärnkraftverk, men erfarenheten visar att både nuvarande och framtida byggen kommer att bli mycket försenade.
Kraftig ökning av naturgasimport från Ryssland utgör en klar säkerhetsrisk. Eftersom man inser detta i de baltiska länderna, även om man kanske inte gör det i Tyskland, är mitt tips att EU-kommissionens ambitiösa utsläppsminskningskrav snart stöter på kraftig politisk patrull.