När EU mottog sitt omstridda fredspris var det EU-topparna José Manuel Barroso, Herman Van Rompuy och Martin Schulz som hämtade priset. Att ge EU fredspriset i detta läge går naturligtvis att raljera över länge, men det finns viktigare saker att fokusera på.
Trots den skakiga och högst osäkra situation som dagens EU befinner sig i fortsätter unionens höjdare att drömma om och verka för en allt starkare union.
Dessvärre börjar det bli en union där styrkan finns i Bryssel och inte hos medlemsländernas befolkning. Men det är nog inte trots, utan snarare tack vare krisen som finansminister Anders Borg var tvungen att bege sig till Bryssel för att diskutera den kommande bankunionen. För i kristider är det alltid enklare att driva igenom reformer, eftersom det går att spela på folks oro. De människor som har förlorat sina jobb och tror att en bankunion är det som kan rädda deras framtid kommer självfallet inte att protestera.
Protesterade gjorde dock såväl Sverige, som Storbritannien och Tjeckien. Tre länder som har valt att stå utanför denna del av det ekonomiska samarbetet – ett klokt beslut, även om länderna förmodligen hade olika skäl för sina beslut.
Storbritannien och Tjeckien är, till skillnad från Sverige, ofta instinktivt kritiska till EU.
Efter diverse protester slutade mötet med en kompromiss, som innebär att den Europeiska centralbanken kontinuerligt ska granska cirka 200 av euroländernas största banker. Detta är en av de tre uppgifter som bankunionen i nuläget är tänkt att ha. De andra två är att ha gemensamma regler för att städa upp efter ekonomiska kriser, samt att ha en gemensam insättarförsäkring. Just detta har väl ingen någonting emot, men det gäller att hålla ett vaksamt öga på hur det utvecklar sig.
När det har beslutats om ett samarbete likt detta är det en svår process att bryta upp beslutet. Förmodligen kommer inte heller utvecklingen att stanna här, utan kan sakteligen gå mot ett mer federalt Europa, där allt större ekonomiska beslut tas i Bryssel – helt i linje med EU-ledningens önskan.
Frågan är om detta är vad dagens Europa behöver. Det räcker att öppna historieböckerna för att bli varse att centraliserade ekonomier har en tendens att inte fungera särskilt väl, vilket brukar kunna sluta väldigt illa. Om så blir fallet dröjer det länge innan det blir läge för ett nytt fredspris för EU.
Att Sverige äntligen vågade säga emot EU var glädjande. Speciellt när det gäller denna fråga. Ewa Björlings (M) kamp för snuset i all ära, men det finns även mindre populära, men ack så viktiga, frågor.