EU borde få bakläxa om datalagring
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om många vanliga människor fick bestämma skulle sannolikt regeringen inte alls gå så långt som den gör. Ja, då borde inte ens datalagringsdirektivet ha klubbats. Att det blev så beror inte minst på dåvarande S-justitieministern Thomas Bodströms pådrivande arbete inom EU. När väl ett direktiv finns måste medlemsländerna införa det i lag. Sverige har redan bötfällts av EU för att det inte är infört.
Det principiella problemet med lagringen av trafikdata - uppgifter om vem som mejlat eller ringt till vem och var de befunnit sig - är inte att polisen kan använda uppgifter för att utreda brott. Nej, problemet är att känslig information om alla lagras utifall någon skulle begå brott i framtiden. Det är ett stort intrång i den personliga integriteten.
Regeringen har landat i att trafikdata ska lagras under kortast möjliga tid enligt direktivet: sex månader. Men samtidigt ska viss information kunna hämtas ut för brott som bara ger böter. Det är en ändamålsglidning från idén om att bekämpa terrorister och grov brottslighet.
Det finns andra invändningar. En är att det kommer att bli dyrt för operatörerna att samla data. 200 miljoner kronor, uppskattar regeringen. Kostnader som säkert kommer att vältras över på konsumenterna. Därtill visar en rapport från EU-ländernas dataskyddsmyndigheter att säkerheten som ska omgärda den lagrande informationen har allvarliga brister.
Nu måste Sverige införliva datalagringsdirektivet i lag, men det är EU som borde få bakläxa.