Förra valet ritade om kartan pĂ„ den högra halvan av spelplanen rĂ€tt rejĂ€lt. För första gĂ„ngen sedan kommunsammanslagningen 1976 blev Centerpartiet inte största borgerliga parti. Moderaterna seglade förbi sin allianskamrat med ungefĂ€r 200 röster och blev största parti i Alliansen. En nĂ€stan fyra decennier lĂ„ng ordning, dĂ€r centern varit högerns drivkraft pĂ„ Gotland, bröts abrupt. Nu slutade partierna pĂ„ samma antal mandat i fullmĂ€ktige â men det har ett stort symboliskt vĂ€rde. Dels för Moderaterna, som gĂ€rna vill leda regionen för första gĂ„ngen, dels för Centerpartiet som alldeles sĂ€kerligen lider svĂ„ra fantomsmĂ€rtor efter att ha tappat bĂ„de vĂ€ljare och politiskt initiativ.
Men fyra Är senare verkar spelplanen vara omkullkastad. Nu Àr det M som arbetar i motvind, precis som Centerpartiet gjorde i valet 2010. I EU-valet pÄ Gotland rasade M till elva procent och gjorde Centerpartiet till största borgerliga parti pÄ Gotland. Det gör utgÄngen av valet i höst Àn mer diffus. Att Moderaterna kapsejsar öppnar för bÄde centern och Socialdemokraterna att öka pÄ deras bekostnad.
RĂ€dslan för att C skulle norpa Gustaf Hoffstedts (M) riksdagsmandat Ă€r utbredd i Moderaterna. Vad som Ă€r lite trĂ„kigt att Ă€r att C inte valt att toppa sin lista med Eva Nypelius, som förra valet. Hon Ă€r en av de skarpaste centerpartisterna och skulle kunna ge Hoffstedt en ordentlig match â och faktiskt vinna.
Moderaterna presenterade under torsdagen sitt regionpolitiska program. Ett rÀtt genomarbetat program, men ack sÄ hÀndelselöst. Det bjuder inte pÄ nÄgra kioskvÀltare eller egentliga valvinnare. Och det behöver Moderaterna. De behöver en sÄ kallad game changer, som kastar om spelplanen och ger dem initiativet i valrörelsen. Det finns inte i den lunta som högerpartiet presenterade under torsdagen, vilket lÀmnar fÀltet öppet för Centerpartiet att koppla greppet och göra sig till Socialdemokraternas huvudmotstÄndare, och pÄ sÄ vis blÄsa förbi M. Inte ett helt osannolikt scenario.
Tydligast Ă€r att den största kampen egentligen inte stĂ„r mellan S och M, eller S och C. Den största dragkampen i den gotlĂ€ndska politiken Ă€r den mellan C och M, Ă€ven om de Ă€r politiskt lika. Men det handlar inte sĂ„ mycket om ideologi eller politiska förslag som prestige och makt. Störst, bĂ€st, och vackrast. Och som historien visar har de inga problem med att ta öppen konflikt med varandra, som efter valet 2010 nĂ€r C och M blev jĂ€mnstora i mandat i fullmĂ€ktige och bĂ„da gjorde ansprĂ„k posten som oppositionsrĂ„d â trots att Moderaterna fĂ„tt fler röster. Centerpartiet, som minskat drastiskt, gjorde alltsĂ„ ansprĂ„k pĂ„ en post som borde varit sjĂ€lvskriven för Moderaterna, och de gjorde det öppet. Det kan mycket vĂ€l hĂ€nda igen.
2014 vill Centerpartiet ÄterstÀlla ordningen och erövra riksdagsmandatet. Moderaterna har tvÄ positioner att försvara. I striden om makten Àr ingenting heligt.