Ett utslag av stordriften som drabbar Gotland

Politik2007-04-14 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Stordrift har fördelar, men också nackdelar. Det sistnämnda upplever vi dessa dagar när Swedish Meats? styckning av gotländska slaktkroppar nu skall ske på fastlandet. Med förlorade arbetstillfällen på Gotland som följd. Men också att Swedish Meats, numera med finska ägarintressen genom Ruokatalo, på detta sätt nonchalerar närmarknaden. Nu skall alltså slaktkropparna gå till Skara, Linköping eller Kristianstad för styckning för att sedan färdigpaketerade hamna i köttdiskarna i de gotländska affärerna.
Må detta omvägsförfarande få gotlänningar att reagera så att vi verkligen letar i köttdiskarna inte enbart efter gotländskt kött utan också efter det som styckats här. Sådana förpackningar finns, om än inte redan i den skala att det täcker hela vårt behov. Men större efterfrågan ger bättre underlag för dem som sysslar med att förvandla slaktkropparna till konsumentvänliga bitar och i förlängningen ger det också fler arbetstillfällen.
Bondekooperationen var vällovlig - ja, rent av nödvändig - en gång för att säkra böndernas rättmätiga ekonomiska del och trygghet i denna livsmedelskedja. Men med mitt sätt att se har "elefantsjukan" nu tagit över och besluten för den enskilde bonden har efterhand flyttats allt längre bort. Kötthanteringen styrs numera alltså från Finland och mjölkhantering från Danmark. Nu måste marknaden för lokala nischföretag ligga öppen, i så fall till fördel för såväl producenter som konsumenter.
Visbyslakteriet har levt ett osäkert liv under åren, trots att man en gång såg den tryggad genom dåvarande Gotlands Andelsslakteriförening som köpte upp småslakterier. I viss mån förstärktes tryggheten när det nya slakteriet på Österby togs i bruk 1979, men det dröjde inte alltför många år innan osäkerheten åter spred sig. Och den nu indragna styckningen ger knappast någon grund för fortsatt trygghet. Tvärtom. Men om hela anläggningen, alltså även slakten, stängs finns bara ett alternativ kvar: att någon annan företagare tar över. För att forsla huvuddelen av gotländska slaktdjur levande till fastlandet är inte något realistiskt alternativ.
En reaktion på stordriften måste komma, och det snart, både vad avser kött- som mjölksidan. Det är ännu med stort vemod vi kan konstatera att den lönsamma verksamheten vid Stånga mejeri blev ett offer för "elefantsjukan" och att inte någon ny verksamhet kommit, eftersom Arla inte säljer till någon som startar konkurrens med deras egen verksamhet.