LEDARE: Ett nytt vindskifte

Borgerligheten låg inte i brygga, men det såg illa ut när sjukförsäkringsdebatten stormade som värst. Knogarna vitnade på vindpinade ministrar som förklarade vad de gjort och varför. Att något måste göras åt långtidssjukskrivningar som är skadliga både för de sjukskrivna och för Sverige. Att man inte kan överge alla dem som förtidspensionerats och motats ut från arbetsmarknaden. 140 svenskar om dagen förtidspensionerades när Socialdemokraterna satt i regeringsställning.

Att sjukförsäkringsdebatten nu börjar vända är en av förklaringarna till gårdagens opinionsmätning från Demoskop. Tidigare såg det ut som om oppositionen var på väg att åter skaffa sig ett stort försprång. I Demoskops undersökning vänder trenden. Det skiljer inte ens tre procentenheter mellan blocken.
En annan god nyhet är att den tilltagande debatten mellan regeringsalternativen verkat minska väljarnas intresse för Sverigedemokraterna, som faller från 5,3 till 4,1 procent.

Det finns fler förklaringar än vindskifte i sjukförsäkringsdebatten till att Allians för Sverige blir populärare.

För det första verkar det som att ju mer väljarna vet om den rödgröna alliansen, desto mindre sugna är de att rösta på den.
Det var när vänsteralliansen lanserades som de borgerliga började hämta in det försprång på ett 20-tal procentenheter som oppositionen hade i mätningarna.
Och när nu vänsteralliansen presenterat sina första gemensamma uppgörelser - sjukförsäkringen, försvars- och utrikespolitiken - så imponerar inte heller detta på väljarna.
På kort sikt är det antagligen frestande för Mona Sahlin att helt avstå från att presentera någon politik. Men så här nära valet är det inte längre en användbar strategi. Ja, att Sahlin valde denna strategi så länge skadar partiet och vänsteralliansen nu.

För det andra har regeringen redan större trovärdighet än oppositionen i de viktiga ekonomiska frågorna, och det kommer bara att få större genomslag nu när återhämtningen efter den internationella finanskrisen startar tidigare än man trott. Sverige och statsfinanserna kommer väl ut ur krisen jämfört med våra konkurrentländer. Arbetslösheten spås nu toppa under 2010, vilket innebär att den i så fall kommer att börja sjunka redan i år.
Enligt Konjunkturinstitutet har vi nått en brytpunkt i konjunkturen. Industrins orderingång ökar. Byggsektorn har stabiliserats. Handeln säljer bättre och bättre. Finansminister Anders Borg spår en ljusare framtid och har skruvat upp tillväxtprognosen för 2010.

Saabaffären kan komma att försvaga oppositionens trovärdighet ännu mer. Sahlin verkade mest intresserad av att använda krisdrabbade Saab som ett tillhygge för att angripa regeringen. När affären med Spyker kom i hamn verkade hon mer snopen än glad.

En svag punkt för regeringen är pensionärerna. Missnöje uppstod redan när jobbskatteavdragen gick dem förbi. För en som tjänar 26 000 kronor har jobbskatteavdragen inneburit 1 700 kronor mer i månaden.
När bromsen i pensionssystemet slår till, på grund av lågkonjunkturen, så innebär det sänka pensioner. Då måste regeringen agera kraftfullare än tidigare.
Bromsen måste respekteras. Den blocköverskridande pensionsöverenskommelsen bör ligga fast. Vad kan man då göra?
Kd-ledaren Göran Hägglund är inne på rätt spår i en artikel på debattsajten Newsmill. Han skriver:
"Vårt mål är att skillnaden mellan jobbskatteavdraget och skatten på pensioner ska minska. Inte genom skattehöjningar för löntagare, så som vänstern vill, utan genom skattesänkningar för pensionärer."

Ledare: Ett nytt vindskifte