Ett mobboffer är ett brottsoffer
Vuxenmobbning på arbetsplatsen. Kan ge samma symptom som tortyr. Foto: Claudio Bresciani/SCANPIX
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Därför känns Maciej Zarembas artikelserie i Dagens Nyheter om mobbning på jobbet befriande, även om det är skräckinjagande läsning. I dag publiceras den tredje delen, om hur mobbare i Frankrike kan åka i fängelse. Så är det inte i Sverige. I den första artikeln i serien skrev Zaremba:
"Varför det har blivit så här är något av ett mysterium. Sverige var först i världen med att år 1993 inse vuxenmobbningens samband med de skenande sjuktalen och göra ’kränkande särbehandling’ till ett arbetsmiljöbrott. Sjutton år senare är vi snart ensamma i Europa om att inte ha rannsakat en enda misstänkt."
I Zarembas artiklar träder de mobbade fram, med namn och allt. Mobbarna är ibland namngivna, ibland inte.
De drabbade uppvisar samma symtom som tortyroffer. Till exempel hallucinationer, sömnsvårigheter, sluddrigt tal.
För den som har den minsta empati är det plågsamt men viktigt att läsa Zarembas serie. Det måste till lagstiftning och skadestånd som kan stärka civilkuraget på dåliga arbetsplatser och som kan hjälpa utsatta människor.
Mest försvarslösa är de som känner att de inte har alternativ. De som tvingar sig fortsätta gå till samma arbetsplats - varje dag inställa sig för ny förnedring, nya övergrepp.
Mobbare blir extra starka på en arbetsmarknad där de kan härska oinskränkt.
Därför är det djupt olyckligt när kommunen är en så dominerande arbetsgivare som på Gotland. Hur många våndas under vidriga arbetsförhållanden bara för att de inte vågar ta strid, rädda att ytterligare förvärra sin situation? Rädda att skapa sig ett rykte som besvärliga.
Därför är en svag arbetsmarknad en arbetsmarknad där även människorna är svaga. Om man oroar sig över att inte kunna få ett nytt jobb, hur många är det då som inte vågar stödja en mobbad kollega? Som inte vågar stå upp för sin egen självkänsla?
I Sverige är det dessutom många som inte har några besparingar alls. Det bidrar till ofrihet och inlåsningseffekter på arbetsmarknaden. Om man är helt beroende av nästa löneutbetalning kan man inte vara lika rakryggad som den som har råd att be någon dra åt fanders.