Om man vill reparera eller bygga upp en befintlig strandbod, då gäller strandskydd och regelverk men bygga en kåkstad i Slite i värdefull miljö, det är inte förvanskning utan regelrätt.
Siktlinjer är viktiga i det nya miljöprogrammet, men bygga ett reningsverk mitt i siktlinjen i Slite som regionen gjort, det är uppenbarligen ingen förvanskning av landskapet. Gjort är gjort och upplevs oförståeligt.
Varför lär man sig inte? Tanken slog mig, när jag lämnade informationsmötet i Fårösund anordnat av regionen om kommande kulturmiljöprogram. Det är möjligt att regionens folk kommit tillbaka efter en välförtjänt semester. Vilka gotlänningar har däremot tillfälle och ork vid denna tid? Medeltidsveckan betyder arbete för lokalbor. Augusti är början till egna semestertider innan skolstart och avvara en av nuvarande sommarkvällar, vem vill?
Om man har viljan att genomföra en presentation av kvällens tema kulturmiljö, varför tar man inte reda på tekniska faciliteter på plats? Det finns datasal i Folkhögskolan. Det går en fiberlänk mellan öst och väst i sundet.
Så möttes man av en handfull människor och en datapresentation som inte fungerade och nonchalans. Man får veta att uppsamling av kulturmiljöer har gjorts 2012 genom hembygdsföreningar. Med detta ritar man in bebyggelsemiljöer, riksintressen för gårdsmiljöer och byggnader, riksintressen för kulturmiljövård och bebyggelsemiljö liksom kulturlandskap.
Med regionens och hembygdsföreningars ögon skapar man nu ett miljökulturprogram. Ser man inte upp som hus-, gårdsägare eller fritidsboende och tar del av kommande plan, så kan det uppstå överraskningar i framtiden vid en nödvändig näringsutveckling eller ombyggnad.
Alla som vistas i kulturmiljöer och landskap är brukare. Alla har olika ögon. Det som förvanskas enligt kommande plan är inte med säkerhet, något som fastnar i ögonen på brukare. Alla brukare tillhör inte hembygdsföreningar, inte politiska partier. Många känner inte till arbetet som pågår och hur det kan tänkas rimma med just deras vardag.
Det som efterlysts sedan översiktsplanen lades med vindkraftsområden, är fler ögon och fler spår i kulturmiljön. Den enda vandring som gjorts är under Fårönatta. Vad ser man då, kom rappt svaret från den lilla publiken.
Varför lär man sig inte? Gotland är mer än Fårö. De här kvällarna hade bättre använts till vandringar i landskapet. Samsynen är närmast obefintlig mellan länsstyrelse och Region Gotland i kultur- och miljöfrågor. Det drabbar näringsutveckling och invånare.
En plan tycks vara det viktiga och strandskydd, inte liv och leverne. Möjligheter till att lämna spår från din egen generation känns uteslutet. Förr var bönder bevararna. Landsbygden har ingen önskan om att bli museal eller förstelnad. Nuet och framtiden kräver fantasi och uppfinningsförmåga. Vi har inte råd med en rigid hållning. För den skull behövs inga utsvävningar av större mått i landskapet. Bara rådighet.