Som varje regissör känner till så har man ändan bak hur man än vänder sig. I går skrev GA om hur företaget bakom filmatiseringarna av Maria Wern-böckerna upprörts av att man, till skillnad från tidigare, inte får stöd av Gotlands filmfond. Bo Rehnberg från filmfonden förklarade att från sitt perspektiv att tidigare investeringar givit för dålig avkastning. Fonden, som i fjol blev ett aktiebolag, måste få god förräntning på sitt kapital.
Det är många kommuner i Sverige som slåss med varandra, som kappas om att locka till sig film- och TV-produktion. Somliga lyckas väl, andra lyckas inte alls. För produktionsbolagen är det givetvis välkomna pengar, men också säkert en smula frustrerande när man lockas att välja fel plats och fel miljöer.
Vore det inte bäst om Gotland hade självförtroendet att utgå ifrån att de miljöer och - ja - det varumärke som Gotland har att erbjuda är tillräckligt för att locka tv och filmskapare till ön? De naturliga förutsättningarna är goda. Behöver vi verkligen ett riskkapitalbolag, skapat med kommunala pengar, som försöker lösa den svåra uppgiften att locka filmare till Gotland samtidigt som man bara ska satsa på lönsamma projekt.
Innebär inte det att man enbart satsar på projekt som själva skulle kunna lösa sin finansiering och som skulle bli av i alla fall? Och som skulle ha valt Gotland i alla fall?
När Gotlands filmfond väljer och vrakar: riskerar inte detta bara att skapa missnöje hos dem som blir utan? Se hur företaget bakom Maria Wern-inspelningarna reagerar när företaget blir utan pengar från filmfonden, efter att två gånger tidigare ha fått ja. Upprörd förvåning. Hot om att flytta produktionen någon annanstans. Hur bra är det för bilden av Gotland?
Men naturligtvis vore det ännu värre om produktionsbolagen hade fri dragningsrätt på kommunala medel.