Ett fack för alla åsikter?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förutom att det är en sorts tvångsanslutning av fackets medlemmar, om än inte i form av medlemskap, så utestänger det ju massor av medlemmar som inte röstar vänster.
För såna finns det ju bevisligen en hel del av.
Detta dilemma har nog en inte oväsentlig del i att allt färre inte känner sig hemma i facket.
Fackföreningsrörelsen har sitt ursprung i arbetarrörelsen ingen kan ta ifrån framför allt socialdemokraterna det perspektivet. Men man kan vara fackligt intresserad och aktiv utan att för den skull rösta på något av vänsterpartierna.
Då och då stöter jag på förvånade kommentarer angående mitt eget fackliga engagemang som "hur kan man vara facklig och rösta borgerligt"?
Det visar på att man lever kvar i det förgångna och inte inser att mycket har hänt sedan 1932.
Det finns ingen motsättning i att rösta borgerligt och vara intresserad av hur relationerna mellan anställda och arbetsgivare fungerar och kan bli bättre. Visst påverkar lagar och politiska beslut men det fackliga arbetet på golvet handlar inte om partipolitik utan om att jobba för de anställdas intressen.
Det var inte länge sedan man som facklig medlem automatiskt blev medlem i socialdemokraterna. I dag svindlar tanken att tvångsansluta människor till ett politiskt parti. Men även om man inte rent formellt blir medlem i (s) så stödjer man ändå vänsteralliansen när fackförbunden bidrar med pengar och understöd för att föra den till makten.
Ingen kan ta ifrån socialdemokraterna deras starka ställning i facket. Men bör facket vara mer öppet för att välkomna alla medlemmar, oavsett partipolitisk tillhörighet? Tycker fackförbunden att det är viktigt att alla känner sig hemma och bekväma i den organisation som ska företräda ens rättigheter på arbetsplatsen?