De vägval som fattas på helgens partistämma kan vara avgörande för partiets framtid. Frågan är om stämman kan bidra med det förtroende som krävs inför valet 2014.
I går gick Centerpartiets partistämma av stapeln i Karlstad. Det är ett krisdrabbat parti som samlas och opinionssiffrorna har aldrig varit så dåliga som nu, med bara ett år kvar till valet.
Frågorna lär vara många och desperationen är säkert stor hos många partimedlemmar, vilket brukar vara fallet när ett parti befinner sig i en så pass desperat situation, där varje försök att locka väljare verkar falla platt.
Den i partiet aningen kontroversielle riksdagsledamoten Carl Danielsson (C), skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet (19/9) i vilken han menar att invandringen måste kunna diskuteras som alla andra frågor. Han menar att partiets tidigare diskussioner om fri invandring och öppna gränser kan ha skrämt bort väljare som uppfattat detta som om det var en vision som skulle kunna realiseras i en nära tid, vilket inte var fallet.
Denna fars, som försvårade för ett parti som redan var i motvind, är dock ett tydligt symptom på att det finns ett större problem i partiet: Varför finns vi? Vad vill vi åstadkomma? Existensberättigandet är i politiken a och o.
Det är förståeligt att Centerpartiet kände sig nödgat att försöka hitta nya väljargrupper när landsbygdsväljarna dels blev färre och dels började rösta på andra partier. Problemet är att den grupp som de genom sina nyliberala idéer försökte flirta med (idéer som de nu är tvungna att dras med, vare sig de vill det eller inte) förmodligen är betydligt mindre än de väljare de ansåg började bli för få på landsbygden. Och så fort ett parti överger en väljargrupp för en annan, kommer naturligtvis andra partier att ta vara på de övergivna väljarna. Detta är någonting som Sverigedemokraterna har varit framgångsrika med.
Det följer naturligtvis flera problem med att ligga så pass illa till i opinionen. Ett sådant är svårigheten att locka till sig nya unga förmågor till partiet, eftersom det är få som vill hoppa på ett till synes sjunkande skepp.
Centerpartiet bör dock inte ge upp hoppet. Om man ser till det väljarstöd de har på kommunal nivå – vilket skiljer sig markant från riksdagsrösterna – borde mycket gå att göra för att förändra sitt allvarliga läge. I Gotlands län fick partiet 19,73 % av rösterna i kommunalvalet men endast 14,64 % i riksdagsvalet. Gotland är visserligen ett undantag vad gäller stöd för Centerpartiet, men trenden ser likadan ut i stort sett överallt.
Det återstår att se vilken väg Centerpartiet och dess medlemmar väljer att vandra, dock lär vägvalet bli avgörande. Om partiet inte vågar återvända och hämta inspiration från sin historia lär dock loppet bli svårt. Har man, i väljarnas ögon, inget existensberättigande spelar det ingen roll att man är ett av Europas rikaste partier.