LEDARE
Det har varit mycket brevskrivande den sista tiden.
Näringslivsorganisationerna skrev till exempel brev till sig själva förra veckan. Nämligen till Trafikrådet där de själva sitter med. Till skillnad från Gotlandsupproret om vilket brevskrivarna hade synpunkter. Näringslivets organisationer har under lång tid haft direkt både inflytande och insyn i hur färjefrågan hanteras, som representater i Trafikrådets styrelse, ändå har den största drivkraften legat hos Gotlandsupproret.
Det var inte särskilt klokt av upproret att gå ut och kräva att upphandlingen skulle dras tillbaka men någon borde kanske också skriva ett brev till näringslivets organisationer och fråga varför ingen av dem varit lika på hugget med att ta fram underlag och fakta som kunde påverka frågan mer direkt.
Läkare på öns samtliga vårdcentraler skrev sitt brev till hälso- och sjukvårdsförvaltningen där de kritiserade styrningen av resurserna från vårdcentralerna till lasarettet. De anser att det hotar patientsäkerheten och att det skulle spara mer pengar och vara bättre för patienterna att göra tvärtom, att flytta resurser från lasarettet till vårdcentralerna. ”Gotlands primärvårdsbugdet är en av de billigaste i landet. Visby lasaretts specialistvård är en av dyraste i landet” konstaterar de i sitt brev. Det är mycket lätt att förstå läkarnas invändningar och frågor. Svårare är att förstå hur detta stora beslut som påverkar så många gotlänningar tydligen är ett tjänstemannabeslut taget över verksamhetens huvuden? Vi är många som hoppas på snabbt svar på detta brev.
Det sista brevet jag vill kommentera är skrivet av Åke Svensson och adresserat till Joachim Kuylenstierna angående planerna på en läskfabrik i den gamla kvarnen vid Ar. Både avsändare och adressat berättade i Radio Gotland i helgen om brevväxlingen.
Joachim Kuylenstierna förklarar att han hade kontaktat regionen innan han skickade in ansökan om bygglov på läskfabriken, som ligger både i och på en fastighet ägd av regionen. Alla lovordade projektet och rådde honom att gå vidare. Men när Åke Svensson fick nys om planerna sätter han sig och skriver ett argt brev där han ifrågasätter hur man kan söka bygglov på en fastighet man inte äger.
Hur kan Åke Svensson som annars pratar så varmt om företagsklimatet tycka att det var en bra idé att skriva ett ilsket brev till en företagare som vill satsa 20 miljoner i en trakt där varje arbetstillfälle är värt sin vikt i guld? Hur skulle Kuylenstierna ha gjort för att göra rätt enligt Åke Svensson? Hur bra fungerar kommunikationen mellan regionens förvaltningar?
Alla dessa brev och efterspel till dessa får en att fundera på en annan möjlig väg för kommunikation. Att helt enkelt ringa varandra eller bestämma tid för ett möte.