Jag tillhör inte dem som inte kan uppskatta ett bra spöke. Jag har i och för sig aldrig förmått uppskatta tjusningen med skräckfilmer. Men det finns ju Ghost busters, Spöket på Canterville, Sjätte sinnet, Spöket Laban och Casper... Ja, i populärkulturen finns en lång rad spökhistorier att tycka om. Fiktiva spöken att skrämmas av eller le åt.
Men spöken kan göra mig förbannad också. Arg alltså. Inte förbannad som i drabbad av en förbannelse, en annan gren av hokus-pokus-kulturen.
Jag blir arg när uppenbar vidskepelse tas på allvar. Låtsaskompisar förtjänar ingen plats vid vuxenbordet. Och det finns absolut sammanhang där man ska slippa höra snack om spöken och mystiska "energier" som inte finns.
Tyvärr är det inte ovanligt att massmedier som gör anspråk på att vi ska ta dem på allvar, ändå stiger ner i det parapsykologiska gyttjebadet.
TV4:s inköpare verkar ha länsat hela världsmarknaden på allvarligt menade spökjakter. SVT har arrangerat sina egna. Och i går var det GT som på ett uppslag berättade om en gotländsk spökjägare. En F-skatt-registrerad sådan, får vi som en konsumentupplysning. Det är ju alltid seriösa småföretagare. Men det är ju inte det enda kriteriet. Inte ens i Sverige.
Hur var det med faktakontrollen? Jo då. I prydliga faktarutor får vi bland annat reda på vilka spöken som finns på Gotland.
Uppenbarligen försöker det medium GT ägnar två sidor åt tjäna pengar på sin verksamhet. Ändå saknar artikeln de kritiska och tuffa frågorna. Det är bara mysigt från början till slut.
Det spelar ingen roll om rörelsen får sin näring ur självbedrägeri eller lurendrejeri. Bekräftelse som i GT ska den inte ha. Tidningen har svikit sig själv och sina läsare.
GA har för all del inte en perfekt resumé på detta område. Varje nummer av tidningen innehåller ju exempelvis ett horoskop - en annan företeelse som retar gallfeber på mig.
Jag tröstar mig med att horoskopens korta och dimmiga texter antagligen har nästan samma träffsäkerhet som de längsta väderleksprognoserna.
Å andra sidan innebär det noll träffsäkerhet.