Ett bilpaket under granen

Foto: Anders Wiklund / SCANPIX

Politik2008-12-12 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Regeringen lade dit det i går. Sammanlagt 28 miljarder kronor. Mer än någon hade anat. Staten köper inte Volvo och Saab. Men nog hade pengarna räckt till det.
20 miljarder i kreditgarantier till företag i branschen, för "omställning till grön teknologi". Upp till fem miljarder i undsättningslån till fordonstillverkarna. Och forskning och utveckling för tre miljarder kronor.

Många hälsade paketet med glädje och överraskning. Jag är också förvånad. Men skeptisk.
Mikael Sällström är är ordförande i IF Metalls koncernfack på Volvo PV. Till Svenska Dagbladet sade han i går:
- Detta är i linje med vad övriga europeiska regeringar gör.
Jo. Och det ligger i linje med vad som är på väg i USA. Över hela världen omhuldar man "sin" fordonsindustri. Över hela världen försöker man blåsa nytt liv i en överetablerad marknad. Och fler företag än vad det egentligen finns plats för lyckas hanka sig fram, genomlida ännu en lågkonjunktur. Och ju mer överetablerad marknaden blir, desto fler företag är det som mår dåligt.

Jag förstår att regeringen känner sig tvungen att göra något. Speciellt när kreditgivningen från bankerna inte fungerar och när fakturor förblir obetalda. Det handlar inte bara om Volvo och Saab. Stödpaketet är riktat mot hela fordonsindustrin (även lastbilstillverkarna) i Sverige och deras underleverantörer. Totalt sysselsätter branschen omkring 100 000 anställda.
Så både ansvaret för landet och trycket utifrån gör det svårt att inte presentera ett stödprogram för branschen. Men att slanta upp 28 miljarder av skattebetalarnas pengar, 28 miljarder som kan visa sig otillräckliga för att ge fordonsindustrin en ljus framtid i Sverige, det är också ett stort ansvar. Saab har inte gått med vinst ett enda år sedan 1995!
28 000 000 000! Det är mer än 3 000 kronor per svensk.

Det skall sägas: regeringen ger inte bort pengarna. Det ställs krav på säkerheter. På motprestationer. På delaktighet i forskningssatsningarna. Det är ett smartare och mer framåtsyftande upplägg än på 70-talet, när staten försökte rädda en döende varvsindustri. Om det blir mer framgångsrikt, det återstår att se.