LEDARE
Alla våra sociala skyddsnät är menade att vara just det. Ett nät som tar emot oss när vi av olika anledningar inte klarar att arbeta.
Ingen regering, oavsett färg, vill att människor ska fastna i arbetslöshet eller sjukskrivning. Även om det finns debattörer som menar att det i själva verket är hela poängen med de förändringar som gjorts av nu sittande regering.
Men skyddsnäten ska inte heller vara ett nät där man trasslar in sig så att man aldrig kommer därifrån. Nedsatt arbetsförmåga betyder inte automatiskt att man inte kan arbeta. Det ska finnas kontroller där man fångas upp och får hjälp och stöd att komma vidare.
Men är man sjuk så är man sjuk. Dock inte i Arbetsförmedlingens och Försäkringskassans värld. Det har vi sett exempel på när den ena säger sjuk och den andra frisk.
Att dessa myndigheter inte kommunicerar med varandra är en av de brister som Inspektionen för Socialförsäkringen uppdagat när den studerat vad som hänt med alla de som passerat den bortre gränsen i sjukförsäkringen.
Ungefär hälften har efter ett år återvänt till sjukskrivning, mer allvarligt är att andelen som tvingas till försörjningsstöd tredubblats sedan 2010.
Även om man har en sjukdom eller handikapp kan man arbeta om arbetet är anpassat. Många vill också inget hellre än det. Därför är det bra att alla får en chans att pröva sin arbetsförmåga. Vad som däremot inte är bra alls, är att i de fall man konstaterar att så inte är fallet, så hamnar personen på ruta ett och är plötsligt inte kvalificerad det stöd man tidigare hade.
Här är skyddsnätet helt uppenbart för glesmaskat.
Om regeringen lyckas eller inte lyckas med att täta till dessa luckor kommer att ha stor inverkan på resultatet i valet nästa år.
Jag har tidigare tagit upp Centerpartiets gamla förslag om en samordnad arbetslivsförsäkring och tycker att denna lösning är lysande av många skäl. Det spelar ju faktiskt ingen roll varför man inte kan arbeta, om man är sjuk eller inte hittar något jobb.
Arbetslöshetsförsäkringen, sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen skulle slås samman till en sammanhållen försäkring.
Pengar och resurser kunde då istället användas för att hjälpa människorna komma tillbaka till arbete istället för att ägna kraft och tid åt att bedöma orsaken till varför de inte kan jobba. Det skulle också göra det omöjligt att bolla människor mellan de olika systemen där risken att hamna mellan stolarna är uppenbar.
Man kan göra planer utifrån vars och ens förutsättningar istället för att alla ska mätas utifrån samma mallar och jämförelsetal.
Det löser inte grundproblemet med att människor är sjuka eller att det inte finns jobb.
Men det skulle göra att vi tar hand om varandra på ett mycket bättre sätt.