Det finns ageranden som rÀttfÀrdigar en viss del av det vi brukar kalla politikerförakt. Som nÀr politiker visar oförmÄga att hantera sitt ansvar utan att det kan ursÀktas med annat Àn just oförmÄga.
Hanteringen av parkeringsavgifterna i Visby Àr ett exempel dÀr politikerna, oavsett vilken majoritet som just dÄ haft det högsta ansvaret, visat prov pÄ hÀpnadsvÀckande oförmÄga att hitta en förankrad och lÄngsiktig lösning.
Men oftast handlar politikerförakt om nÄgot annat, framför allt deras löner och förmÄner.
PÄ Gotland har vi fem heltidsanstÀllda politiker. Fem. Alla andra Àr hobbypolitiker. Det vill sÀga att de Àgnar sin lediga tid Ät politiskt arbete. De gÄnger de mÄste ta ledigt frÄn sina ordinarie arbeten fÄr de ersÀttning för förlorad inkomst.
ĂndĂ„ handlar stor del av debatten om högavlönade politiker som lever lĂ„ngt ifrĂ„n verkligheten och oss vanliga dödliga.
NĂ€r GT publicerar politikernas inkomster (eller den taxerade inkomsten vilket kan innehĂ„lla Ă€ven annat Ă€n lön) brukar denna debatt tyvĂ€rr eskalera. Varför publicerar vi dĂ„ löner och inkomster för politiker och andra officiella personer (âkĂ€ndisarâ) nĂ€r det till allra största delen inte handlar om skattepengar? Det görs av precis samma skĂ€l som all nyhetsrapportering, för att berĂ€tta, inte vĂ€rdera. För att det ger en bild av de personer som Ă€r satta att bestĂ€mma över vĂ„r vardag, en del tjĂ€nar bra men de allra flesta har genomsnittliga inkomster.
Mer intressant Àr att diskutera förutsÀttningarna för politiskt arbete.
Hur ska vi andra vÀrdera att mÀnniskor frivilligt och pÄ sin fritid tar hand om det som Àr vÄrt gemensamma?
SjÀlvklart ska politikerna granskas och ifrÄgasÀttas, men det spott och spe (och till med hot, lÀs Liberal kommentar), som förekommer hjÀlper inte till att fÄ fler intresserade av politik. Inte heller Àr det grundat pÄ sak utan mer pÄ en kÀnsla av att politiker ser till sig sjÀlva först.
AllmÀnheten har rÀtt att vara kritisk men man har ocksÄ en skyldighet att vara pÄlÀst. Just nu har vi ett parti pÄ uppÄtgÄende som bygger mycket av sitt stöd pÄ att odla politikerföraktet mot de traditionella partierna, pÄ att sprida budskapet att det svenska Àr pÄ vÀg att utrotas. Att det finns krafter som framgÄngsrikt jobbar pÄ att till exempel förbjuda julen och att ha adventsljusstakar i sina hem.
Och att alla andra partier Àr med pÄ detta.
IstĂ€llet för att stĂ€lla sig frĂ„gan: Ă€r detta rimligt sĂ„ sprider mĂ„nga budskapet vidare och suckar över tillstĂ„ndet i âdet hĂ€r landetâ.
Denna typ av politikerförakt borde snarare kallas bildningsförakt.