Ericsson har blivit ett nostalgispöke
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Undrar vad som då är planerat som ingen annan vet om. Saknar man möjligen Ericsson så mycket och därför helt enkelt inte orkat gå vidare i tankearbetet? Ska det fortsätta vara vad det varit förr helt enkelt för att politikerna ska kunna minnas fornstora dar? Varför är man så anti till nya idéer som kan utveckla området? Hoppas inte att politikerna mörkat alternativa planer.
Nya tider
Det är nya tider nu och att blicka tillbaks håller inte med tanke på alla förändringar vi ser runt om oss. Kan det då vara som det sägs, nämligen av omtanke för den andra stora produktionen som ligger på andra sidan kvarteret? Ett företag som går väldigt bra i dagsläget och med argumenten alltså eventuellt, möjligen någon gång i framtiden skulle behöva något tillstånd de inte har idag och som absolut inte skulle fungera om det fanns mer handel i området än det redan gör?
Från att det blev känt med dessa planer att göra något nytt av det döende huset har entreprenörerna bakom planerna motarbetats. Det såg ut att ha ljusnat ordentligt efter den tröga starten, i alla fall enligt media, sen kommer detta tråkiga beslut. Ett dråpslag för de som tänkt satsa på en nystart i kvarteret. Att angränsande produktion inte hotades är enligt tidigare information redan klarlagt. Byggnadsnämnden som borde ha kompetensen har redan ställt sig positiv. Att det redan finns handel i området räcker att köra förbi för att se. Sen kommer alltså andra politiker med nya bud. Blandar kommunstyrelsen kanske ihop kulturarvet ringmuren med industrinostalgin i tankarna att allt gammalt ska bevaras precis som det en gång var?