LEDARE
Veckans varmaste väder fick Centerpartiet. Kanske som kompensation för den inte lika uppmuntrande uppgiften att vara sist ut av partierna i Almedalen.
Annie Lööf höll ett bra tal.
Det var mycket jobb, miljö och landsbygd vilket är klokt eftersom det är partiets grundbultar. Centerpartiet är fortfarande det enda partiet som över huvud taget har en politik för landsbygden och i år presenterade partiet en intressant rapport om en sorts klyftor som inte nämns så ofta i konkreta termer, nämligen de mellan stad och land.
Det råder olika förutsättningar på landet och i staden, ingen kräver tunnelbana eller dygnetruntöppna mataffärer på landet. Men samtidigt har man som landsbygdsbo samma rättigheter som stadsborna till service och infrastruktur, självklart anpassat efter var i landet man bor.
Centerpartiet har efter några års ökenvandring fått en ny skjuts och ett återvunnet självförtroende. Många politiska motståndare, framför allt inom Socialdemokraterna, har ägnat mer kraft åt att offentligt önska att Centerpartiet åker ur riksdagen än liknande önskningar om Sverigedemokraterna. Med tanke på att S har mer gemensamt med SD än med C borde de se SD-väljarna som en viktigare målgrupp än C-väljarna.
Men logik och politik går inte alltid hand i hand.
Ett parti som pratar väldigt mycket miljö är Miljöpartiet. De ställer också de rätta frågorna och utgångspunkten att inga andra frågor spelar någon roll om vi inte löser klimatfrågan, är högst relevant. Tyvärr är partiets svar på dessa utmaningar oftast mer av alibin för att visa att något görs, än förslag som faktiskt påverkar i positiv riktning.
Att tvinga hela det svenska lantbruket att ställa om till ekologiskt är ett sådant ovanpåverk som visar att trots att man har ordet miljö i sitt partinamn så lever man i sin vardag väldigt långt ifrån densamma.
Miljöpartiets språkrör Åsa Romson framhöll att vi måste våga ställa oss frågan: ”Vad det är som säger att mannen som åker ensam i sin stadsjeep ska gå före kvinnan som åker buss eller tunnelbana till jobbet varje dag” och att vi rent allmänt måste sluta ”sätta lata män framför kvinnor och barn”.
Därefter följde en lång rad beskrivningar av hur män i allmänhet är orsak till allt ont. Syftet var självklart att flirta med de väljare som sneglar på FI, men frågan är hur välkomna alla män känner sig i MP med denna krigsförklaring.
Och på tal om landsbygden, de flesta svenskar har inte tillgång till tunnelbana eller ens bussar att åka till jobbet med. Då är det ganska bra att det finns vägar att köra bil på.
Mitt starkaste minne av Almedalsveckan blir dock något väldigt vackert, nämligen den röda tråd som satte sin starka prägel på veckan, överallt syntes små och stora markeringar om människors önskan om ett öppet, accepterande och respekterande samhälle byggt på mångfald.
Det ingav både hopp och förtröstan, såväl inför valet i höst som för resten av framtiden.
Nu tar jag semester och önskar Christer Mattsson lycka till att upprätthålla Gotlänningens röst i debatten. Vi hörs igen i augusti.