I lördags berättade GT om den rapport som statliga myndigheten Trafikanalys överlämnade till regeringen i maj. Slutsatsen i rapporten sammanfaller ganska exakt i den ståndpunkt som ett samlat Gotland står för: Gotlandstrafiken är inte bussen som går på vägen, den ÄR vägen.
Trafiken bör därför jämställas med en bro när man tar beslut om investeringar och drift. Man kan också säga att det är ett erkännande av att den tänkta bron finns där och därmed inte bör bli föremål för omprövning varje gång trafiken som går på den ska upphandlas.
Det är mycket märkligt att regeringen inte hämtar stöd i den utredning de själva beställt och som utförts av den egna myndigheten. Här kan alltså inte hänvisas till nån "kravmaskin" eller att man pratar i "egen sak".
Lika märkligt är den totala politiska enighet som sägs råda gällande Gotlands krav på rättvis behandling av våra kommunikationer och att det inte är rimligt att Gotland ska få sämre infrastruktur när alla andra insatser görs för att det ska gå enklare och snabbare att transportera människor och gods.
Trots den politiska enigheten tar det tvärstopp när enigheten ska förverkligas i konkreta politiska beslut.
Moderaterna är partiet som talat tystast om rättvisekraven i Gotlandstrafiken, däremot har man gång efter annan sagt att man inser problemen och att man har full förståelse för Gotlands behov. Ändå säger man nej till att göra något åt problem och behov. För att det i slutänden handlar om pengar och det är Moderaterna som sitter på pengarna.
Men med tanke på den lilla kostnad det skulle vara för staten och den effekt insatsen skulle ge för den regionala utvecklingen borde det inte vara så svårt.
Ingen kräver att Gotland ska ha mer än andra regioner i Sverige. Men det är magstarkt att föreslå en försämring när miljarder fördelas för att stärka infrastrukturen i övriga landet. Och om det är det man vill göra så får man väl stå för det och inte komma med fagra ord om att de gotländska ståndpunkterna gäller för regeringens behandling av frågan.
Det är lätt för alla som inte behöver tampas med de ekonomiska besluten att lova guld och gröna skogar men när den politiska enigheten utåt sett är total talar man med dubbla tungor när utsagorna inte följs upp med beslut i samma riktning.
Den största förloraren den här gången är helt klart Moderaterna.