Innebörden i riksdagens tidigare ställningstagande och det ett antal motioner som lämnats in under året med krav på en avveckling av Gotlandstillägget är snudd på identiska.
Andemeningen är densamma, tillägget fungerar dåligt, är svårt att utvärdera och överblicka, och bör ersättas med ett annat system som gör transporterna till och från Gotland kostnadsneutrala mot övriga riket.
Den statliga myndigheten Tillväxtanalys har granskat frågan och markerar tydligt i sin rapport vikten av att en avveckling sker under ordnade former för att inte störa den känsliga sektorn.
Detta är den stora skillnaden mellan utskottets tidigare (eniga) inställning till frågan och det förslag som de rödgröna ville driva igenom i utskottet i tisdags.
Om riksdagen beslutar att en avveckling ska ske snarast så är det det som gäller.
Inte att tillägget ska avvecklas när det finns ett fungerande alternativ.
Socialdemokraterna gör en annan tolkning. De anser att om riksdagen beslutar om en snar avveckling kommer det att tvinga fram en snabb lösning, plus att regeringen kommer att skjuta till pengar för detta i ett läge där man förhandlar om en trafik som ska inrymmas inom samma budgetramar som i dag.
Hur trovärdig denna taktik är överlåter jag till läsarna att avgöra.
Värre tycker jag det är att denna fråga blir en lek med ord för att vinna politiska poänger. Det spelar ingen roll hur eniga vi är lokalt gentemot staten och Trafikverket när vi i landets högsta beslutande organ driver helt olika linjer och där resultatet verkar vara sekundärt, att sätta regeringen på pottkanten det primära.
Mycket märkligt är också Gustav Fridolins (MP) alldeles egna pressmeddelande om ett förslag att riksdagen ska ge gotlandstrafiken status som riksintresse.
Jag hittar ingen formulering om detta i betänkandet, det nämns inte över huvud taget. Anders Åkesson, ledamot av trafikutskottet, har heller inte hört talas om en sådan diskussion.
Håkan Ericsson påstår i sin ledare i går att Åkesson skulle ha petats, alternativt själv valt att vara frånvarande i utskottet i tisdags, eftersom han egentligen ville rösta för det rödgröna förslaget. En anklagelse som jag antar att Håkan Ericsson bygger på med mer underbyggda argument än en förhoppning att så var fallet.
I den skrivning som utskottet antog finns både skrivningar om Gotlandstrafikens betydelse och att statens ansvar för denna är bestående. Allt det som de rödgröna och Fridolin vill och påstår att allianspartierna är emot.
Den 31 maj ska frågan diskuteras i kammaren. Till dess kan de lokala partierna göra vad de kan för att tona ner partipolitiken i denna för Gotland avgörande fråga.