LEDARE
Söndagens partiledardebatt var en slående bild av den högsta politiska makten i Sverige.
Sju män och en kvinna.
Annie Lööf är dessutom tredje kvinnan på partiledarposten i sitt parti. Flera av de andra sju partierna har än så länge inte haft mer än en. Tre av dem inte ens det.
Annie Lööf är snart 30 år men diskvalificeras av många för att hon saknar erfarenhet och förankring i ”verkligheten”, något som aldrig nämns i bedömningarna av en annan partiledare/språkrör som är exakt lika gammal: Gustav Fridolin.
Och nej, om normen är medelålders man så fyller inte Annie Lööf dessa kriterier på samma sätt som Stefan Löfven. Däremot har hon med 100 procents säkerhet vuxit upp och lever i samma verklighet som en stor del av Sveriges befolkning som saknar representation på ledande poster.
Partiledardebatter är bra tillfällen att tvinga partierna till att ge en mer samlad bild av sin politik. Utspel och genomtänkta strategier får mindre plats till fördel för (mer eller mindre) tydliga besked i både övergipande och enskilda frågor.
Frågan är hur många i den breda allmänheten som tittar och som får ut något av dessa debatter. Är det kanske mest vi ”nördar” som tittar och bryr oss? Jag hoppas verkligen inte det.
I takt med att personvalet blir viktigare och viktigare ställs också högre krav på att politiker tar plats i debatten, visar hur de resonerar, vilka frågor de brinner för och vilken insikt och kunskap de besitter i dessa frågor.
Här finns ännu mycket att göra och det gäller inte bara partiledare, lokala och på riksplanet, utan alla politiker som söker väljarnas förtroende.
Alliansregeringen fortsätter att föra fram sin sammanhållning som motpol till den splittrade oppositionen och den helt öppna frågan om vilken regering svenska folket får om det röstar bort Alliansen.
Kanske än så länge hållbart men snart måste det också komma lite mer av konkret politik. Idéerna saknas inte med fyra olika partier som vill påverka, det handlar mer om vem som ska få igenom vad och vem som får stå tillbaka.
Än så länge är det långt till valet och söndagens partiledardebatt kommer snart att vara glömd.
Enighet är bra men om den bara gäller själva regeringssammansättningen och inte den praktiska politiken kommer väljarnas dom att vara hård.