Den fria rörligheten har inneburit stora möjligheter för EU-medborgarna. Det har blivit lättare att resa, arbeta och studera i andra länder. Men det har också blivit betydligt enklare för den organiserade brottsligheten.
En av de kriminella verksamheter som kommit att underlättas allra mest genom den fria rörligheten är människohandeln, som efter vapen- och narkotikahandeln är den mest inkomstbringande verksamheten.
Barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) skriver på DN Debatt (24/2) om hur regeringen vill förhindra handel och exploatering av barn. Det är verkligen på tiden att frågan tas upp och får den prioritet den behöver.
Det är lätt att låtsas som om människohandeln inte är ett stort problem i Sverige, inte minst då vapen- och narkotikahandeln är svårare att blunda för. Men bara för att inte exploateringen av barn är lika påtaglig så innebär det inte att den inte existerar.
Länsstyrelsen i Stockholms län beräknar att mellan 2009-2011 lär 166 barn ha fallit offer för människohandel, varav ungefär hälften av dessa för sexuella ändamål. En ytterligare dold del av exploateringen är de barn som blivit filmade och under tiden utsatta för sexuella övergrepp på andra sidan jorden, på uppdrag av en person i Sverige som därefter tjänar pengar på filmerna.
Människohandeln behöver dock inte endast handla om sexuella tjänster; tiggeri, drogförsäljning och annan småbrottslighet är sådant barn i underläge kan tvingas att utföra. I princip allt som genererar pengar är intressant för de kriminella organisationerna.
Larsson, som har tolv miljoner till sitt förfogande, tänker satsa dessa på att utbilda personal som jobbar med barn, ett bättre samarbete mellan branscher inom turistnäringen i olika länder, samt att informera barn om vilken stöd och hjälp de kan få.
Att använda pengarna till sådana ”mjuka” åtgärder kan verka bortkastat, men det finns en poäng med detta. Inte minst när det handlar om barn är bland det viktigaste att över huvud taget få dem att våga berätta om vad de har blivit utsatta för, något som i regel är mycket svårt. Det är också avgörande att samhället har möjlighet att ge dessa barn hjälp att på bästa sätt försöka återgå till en normal tillvaro.
Det är samtidigt viktigt att ha i åtanke att detta i huvudsak är en internationell kriminell verksamhet, där den ansvarige sällan befinner sig i samma land som brottet begås. För att råda bot på människohandeln krävs alltså internationellt samarbete och där spelar Europol en viktig roll.
Förutsättningar för samarbete finns och det krävs endast en vilja från andra medlemsländer. En bra början är att göra som Sverige och införa EU:s starkare regelverk mot människohandel, något endast sex medlemsländer hittills har gjort.