En tom buss gör ingen glad
Ny chans. Swebus som ansvarar för kollektivtrafiken i dag får en ny chans sedan länsrätten underkänt kommunens upphandling. Arkivfoto: Tobias Wallström
Foto: Tobias Wallström
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tekniska förvaltningen har fått uppdraget att kartlägga vilka linjer som har få passagerare. I lördagens GA säger förvaltningens chef Bertil Klintbom:
- Vi kommer att gå ut med annonser om att dessa turer är "rödflaggade" och då får folk chansen att börja åka med linjen om de tycker att den skall finnas kvar.
Jo, så kan man väl göra om man tror att folk bara inte har upptäckt vilket förträffligt transportmedel bussen är. Men risken finns att rödlistade busslinjer upplever en kort högkonjunktur som klingar av när hotet försvunnit.
Jag hoppas att varje busslinje utvärderas noga och löpande i framtiden. Det förvånar mig att tomma eller nästan tomma bussar har fått köra i åravis. Det beror inte på att jag tycker illa om bussar, för det gör jag inte. Men jag tycker illa om slöseri. Och en tom buss är slöseri. Med diesel (oftast). Med koldioxid. Med busschaufförens arbete. Med skattebetalarnas pengar.
Ett flygbolag eller ett privat bussbolag skulle aldrig ha råd att låta sådant slöseri fortgå. Visst, en gång satt jag i en av SAS maskiner, en med flera hundra stolar, på en flygning mellan Arlanda och Kastrup. Jag och två passagerare till. Den flygningen gick företaget back på. (Min biljett var dessutom väldigt billig.) Men tomma stolar var ett undantag och inte en regel, som det verkar vara på några av busslinjerna på Gotland.
Gotlands kommun får ofta uppmaningar om att satsa på kollektivtrafiken. En smula orättvist, tycker jag. Kommunen satsar redan stort, trots att förutsättningarna för kollektivtrafik inte är de bästa på Gotland.
Vanligast att åka kollektivt är det i Stockholm, Göteborg och Malmö. I Sveriges storstadsregioner finns befolkningsunderlag för turtäthet och ett ganska finmaskigt nät av linjer, vilket gör det till ett realistiskt val för många att åka kollektivt.
På Gotland är befolkningsunderlaget litet. Dessutom är befolkningen inte koncentrerad till ett litet antal tätorter. Den är ganska utspridd. Det gör det ännu svårare att skapa ett trafiknät som är ändamålsenligt för många.
Gotland är faktiskt den region i Sverige där skattebetalarna subventionerar kollektivtrafiken mest, räknat som antalet kronor per biljett. Ändå har Gotland landets största bilpark, i förhållande till befolkningens storlek. Bilarna rullar ganska få mil per år i genomsnitt, men det är viktiga mil. Och de rullar aldrig tomma. Tack och lov.