Jag avundas inte regionens toppolitiker deras svåra uppgift nästa vecka att sy ihop en budget i balans för 2013. Det ekonomiska läget är minst sagt förtvivlat.
Istället för att skära bort ytterligare 150 miljoner ur regionens olika verksamheter finns det behov av att lägga till 150 miljoner kronor.
För att kunna ge de äldre en värdig äldreomsorg, alla barn plats i förskolan, alla sjuka en bra sjukvård och mycket annat, som gotlänningarna väldigt gärna vill ha av det vi kallar gemensam välfärd.
Regionens inkomster är för små i förhållande till kostnaderna för den välfärd alla vill ha. Helt klart skulle 65 000 innevånare ge skatteinkomster som underlättade att ordna bra välfärd. Men vi är bara drygt 57 000 som är skrivna på Gotland och betalar skatt här. Om de cirka 5 000-6 000 som har hus på ön och bor här större delen av året skulle skriva sig här och betala skatt, skulle det ge åtskilliga miljoner kronor i ökade inkomster.
Den största biten av kostnaden är personalen. Av de 5,3 miljarderna som regionens kostnader utgör, är 2,8 miljarder kronor personalkostnader. Sedan köps och upphandlas varor och tjänster för en knapp miljard. Av det är kanske fem procent ren vinst, som går till de privata bolagens ägare och inte till välfärdstjänsterna. Där försvinner cirka 50 miljoner kronor som de äldre, barnen och de sjuka inte får. Går det att spara genom att minska privatiseringarna?
Ett allt större problem för öns politiker är ålderskurvorna hos gotlänningarna. Vi blir allt fler äldre, som ska försörjas av inte alls lika många yngre. Jo, de stora kullarna i babyboomens barn från början av 1990-talet börjar komma upp i 25-årsåldern. Men klarar de att försörja de många årskullar som går i pension?
Blir det en ännu större motorsåg i den gotländska välfärden som kommer att tas fram för att klara budgeten för 2013? Eller finns andra lösningar?