En skarp analys, Nils!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det är en skarp och trovärdig analys Nils Nordenbrink gör av problemet med de återkommande upphandlingarna och oron för försämrad trafik. Det är lätt att hålla med honom i mycket och hans trovärdighet och vederhäftighet är stor. Han är ju egen företagare och konsult inom just färjtrafiken. Nils Nordenbrink är Företagarnas representant i Trafikantrådet och nog en av de mest insatta i trafikfrågorna på Gotland. Det gör att hans analys inte kan avfärdas som allmänt tyckande, utan det väger tungt sakligt sett.
Hans ironiserande över familjen Nilsson och den verkliga makthavaren i Gotlandbolaget, Eric D Nilsson, är överraskande skarpt. Han faller inte i farstun för den bolagsvänliga propagandan som flera gotländska budbärare ägnat sig åt. Nils Nordenbrink tror att Rikstrafikens chef Staffan Widlert hyllas som en hjälte på näringsdepartementet, för att han orkar sätta emot redar-Nilssons tryck för att de ska få ett nytt guldkantat avtal.
Nordenbrinks förslag om att staten ska äga tonnaget är nog det mest överraskande för att komma från en företrädare för Företagarna. Ändå ligger det mycket av logik i att staten skulle köpa in båtarna och sedan i konkurrens anlita en operatör. Om vi menar allvar med påståendet om att våra färjor är vår landsväg, så borde ju staten stå för tonnaget på samma sätt som staten bygger och betalar vägar, broar, järnvägar och annan infrastruktur.
Nils Nordenbrinks inlägg har på ett kunnigt och skarpt sätt vänt debatten åt rätt håll. Det är svårt att slå honom på fingrarna sakligt och det känns skönt att det är fler än Rikstrafikens chef Staffan Widlert, som vågar utmana familjen Nilsson i Gotlandsbolaget. Allt i syfte att få bästa möjliga färjetrafik för Gotland och gotlänningarna.