Undan för undan gick vidden av terrordåden i Norge upp för oss. I början var skottlossningen vid det socialdemokratiska ungdomsförbundets sommarläger bara en liten nyhet i svansen på den stora om bombdådet i Oslos regeringskvarter.
Det var så mycket, mycket värre än vi först kunde ana. En tragedi av sådana enorma proportioner att man tappar andan.
I skrivande stund är det oklart om den gripne gärningsmannen arbetade helt ensam. Det finns ögonvittnesuppgifter om ytterligare en mördare vid sommarlägret.
Samtidigt bär Anders Behring Breivik den besatte ensamme haveristens alla kännetecken. Inklusive författarskapet till ett hatiskt manifest på 1 500 sidor.
Skulle detta kunna hända i Sverige? Ja, givetvis. Sverige har sannolikt fler höger- och vänsterextremister än Norge. Här går det också att komma över vapen och ingredienserna till gigantiska hemtillverkade bomber.
Det finns inget absolut skydd mot den här typen av brott. Inget sätt att göra en nation helt säker inför hoten från inrikes och utrikes terrorism.
När kapade trafikflygplan flög in i World Trade Center och Pentagon blev världens motreaktion tyvärr alltför stark. Västvärldens demokratier gav upp delar av medborgarnas frihet och integritet i utbyte mot ökad säkerhet. En i stora delar inbillad säkerhet.
Jag hoppas att reaktionen på dåden i Norge inte går i samma riktning. Och jag hyser faktiskt också gott hopp om att det kan undvikas, och det främst av två skäl.
För det första: den balanserade reaktionen hos den djupt berörde statsministern Jens Stoltenberg. I sin sorg har han ändå slagit fast att det öppna norska samhället måste bevaras och att svaret på terror måste bli mer demokrati, inte mindre.
För det andra: Anders Behring Breivik är norrman. Somliga kan förledas att tro att ett litet land kan skydda sig mot yttre hot genom att sluta sig inåt. Men inre hot som bara behöver konstgödsel och några andra helt lagliga ingredienser för att kunna iscensätta en katastrof, ja för mig blir det åtminstone tydligt ett kontrollsamhälle inte kan stå i vägen för alla sådana hot.
Ett positivt och öppet samhällsklimat är demokratiernas bästa skydd, och det är dessutom ett skydd på egna villkor.