LEDARE: En riksdagsman, en tid, en plats

Riksmötet har öppnat och budgeten har presenterats. Debatten är i full gång. Och i full fart i traditionella hjulspår är också socialdemokraternas mest enkelspåriga megafon på Gotland - Folkbladets Håkan Ericsson. I tisdagens tidning får jag skäll från honom igen. Denna för att jag inte var närvarande när budgeten presenterades på Gotland. Hur gärna jag än vill så kan jag inte vara på två platser samtidigt. Den aktuella tidpunkten var jag på väg till ett sammanträde på försvarsdepartementet. Sedan kan Håkan Ericsson tolka det bäst han vill.

Det har varit mycket gas under sommaren och kanske framför allt under sensommaren. I en mycket hätsk och känslofylld debatt på Hela Gotlands Forum har anklagelserna staplas ovanpå varandra. En av debattörerna önskade, förhoppningsvis i stridens hetta, också livet av mig och min sort.
Var jag står i gasledningsfrågan torde inte var okänt för någon som följt debatten. Argumenten för gasledningen har, enligt min uppfattning, varit mycket märkliga. Den största plumpen i protokollet under debatten 2008 satte nog dock kommunalrådet Lars Thomsson som beskrev planerna på gasledningen som ett stort "fredsprojekt". Hur man kan beskriva Nord Streams/Gazproms gasledning som ett fredsprojekt samtidigt som man lyssnar till de ryska förväntningarna på den planerade ledningen är för mig obegripligt.

Dåvarande presidenten Putin var den förste som gick ut och förklarade att all rysk energiexport ska användas för att öka det ryska inflytandet på omvärlden. Förre försvarsministern Sergei Ivanov, som nu är vice premiärminister, förklarade att det ryska ekonomiska, militära och politiska intresseområdet ökade västerut med byggandet av gasledningen. Han kunde också informera om att den ryska Östersjöflottan (som nu rustas upp) i och med gasledningen får en ny stor arbetsuppgift.
Gasledningen för med sig en ökad militarisering av Östersjön - en militarisering som redan är påbörjad. En utveckling jag inte vill ha.
Just nu har en stor rysk militärövning avslutats i Östersjön där aktiviteterna bland annat gått ut på att skydda och försvara den planerade gasledningen. Och detta gör man bland annat med landstigningsbåtar och marininfanteri, med pansar som med fallskärm släpps ner på marken. Övningen har engagerat en styrka i numerär tre gånger den som användes för att invadera Georgien. För några veckor sedan fick svenska Gripenplan avvisa militärflyg på väg mot Gotland.

Nu har också förre Gotlandsbiskopen Björn Fjärstedt slängt sig in i diskussionen och tycker att det är självklart att Gotland "ska vara med på projektet". Biskopen för ursäkta, men jag tycker hans argumentering är ansvarslös. Underliga allianser uppstår när gamla Sovjetvänner och kyrkodignitärer hittar varandra i ett projekt som de anser representera det yttersta av det goda. Andra tillskyndare av gasledningen har fastnat i brunkolen och menar att enda möjligheten för Tyskland att bli kvitt brunkolsanvändningen är att ta emot gas från Ryssland. Givetvis finns det andra alternativ; den miljövänliga kärnkraften är ett.
Det finns de som, av förklarliga skäl, inte vill diskutera gasledningen mer. Men jag tror vi bara är i början av en större diskussion. Den ryska militärövningen i Östersjön visar vad ledningen för med sig. Vad hamnäventyret i Slite får för konsekvenser vet vi ännu inte.

För mig var detta, åtminstone för de kommande fyra åren, sista gången jag som riksdagsledamot var med om Riksmötets öppnande med kyrkobesök, ceremonin i Riksdagen och en kulturell festförställning på kvällen - denna gång på Kgl Operan. Det är högtidigt, det är festligt och det påminner om vikten av uppdraget och att det är hög tid att Riksdagen återtar den makt som i grundlagen är placerad just där.

Ledare: En riksdagsman, en tid, en plats