En politisk arkitektur
Burk vid berg.arkivFoto: Henrik Radhe
Foto: Henrik Radhe
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Punkthusen vid Galgberget. Kongresshallen. Den planerade multiarenan.
Alla är de exempel på politisk arkitektur. På politikers behov av monument och utropstecken. Se mig! Hör mig! Respektera mig! Minns mig!
Den politiska arkitekturen använder skattebetalarnas pengar till skrytbyggen som i värsta fall blir mausoleer över feltänkta idéer.
Kongresshallen ser ju oftast ut som ett lämpligt objekt för spökjägare.
Men den politiska arkitekturen slipper ta hänsyn till plus och minus. Den räknar hem värden som att "sätta Visby på kartan".
Låtsaskalkyler och fromma förhoppningar bygger luftslott som sedan ges verklig form i cement och armeringsjärn. Och verkliga underskott.
Den politiska arkitekturen tar de mest eftertraktade lägena i anspråk. Vid Almedalen. På hällarna. Galgberget. Som en slaktare som käkar de bästa bitarna själv. Vad tjänar det till att hojta på uppmärksamhet om man inte gör det från den mest upphöjda platsen. I bostadskvarteren byggs inga monument. Även om det är där medborgarna råkar bo.
Jag har inget emot arkitektur som sticker ut. Jag gillar till och med Snäckhuset, trots att det har en stark smak av Torremolinos. Ja, jag är inte ens emot skyskrapor. När de byggs för att möta verkliga behov av människor som är beredda att riskera sina egna pengar för att förverkliga en vision.