En politik för både stor och liten
Foto: DEX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I grunden är de flesta av förslagen bra. Möjlighet till färre karensdagar, sänkta arbetsgivaravgifter, minskade sjuklönekostnader och skapandet av en ny riskkapitalfond är alla goda idéer. Att de borgerliga inte tagit tag i småföretagens sjuklönekostnader är ett misslyckande. Likaså är det sorgligt att den kortaste karenstiden för egenföretagare är över en vecka. Även alliansen borde skriva under på att dessa förhållanden måste förbättras. Samtidigt är det inte alltid det som lovas som är mest intressant, utan de löften som utelämnas.
I många sakfrågor har de rödgröna valt att lämna walk-over. Turordningsregler, regelkrångel, 3:12-regler, höga inkomstskatter och mycket annat nämns överhuvudtaget inte i vänsterblockets överenskommelse.
Några av de största problemen som företagen möter vågar de rödgröna inte nämna. Här måste de tvingas ge besked. Miljöpartiet har under tidigare mandatperioder kunnat samarbeta med de borgerliga för att genomföra frihetliga reformer och har ställt sig positiva till att reformera LAS och sänka inkomstskatterna.
Har de ambitionerna försvunnit under samarbetets röda fanor?
De rödgrönas motivering till att småföretagen borde få minskat sjuklöneansvar förtjänar att tas upp. "Det här är bra för de som inte är hundra procent friska varje dag som lättare kan få jobb", försvarar Lars Ohly åtgärden. Ett klokt uppvaknande. Samtidigt är frågan varför samma logik inte ska gälla även på andra områden. Långa uppsägningstider och höga ingångslöner gör det svårare för de utan arbetslivserfarenhet att komma in på arbetsmarknaden. De är en större risk, precis som de som är mindre friska. Ändå vill de rödgröna tvärtom göra det dyrare att anställa ungdomar, som sällan har ett långt arbetsliv att luta sig mot.
Var finns logiken? Tyvärr finns en tendens i det rödgröna utspelet, liksom i alliansens utspel på området, att se småföretagarpolitik som ett avskilt politikområde. Men småföretagarpolitik och storföretagarpolitik måste hänga ihop. De flesta företag är beroende av varandra, och har dessutom en ambition att växa. Alltför många lättnader för de mindre företagen innebär stora trösklar för att expandera. Om steget från nio till tio anställda innebär högre arbetsgivaravgift, inga undantag från LAS och ökat sjuklöneansvar kommer många att hindras i sin utvecklingsfas. Politiken med särregler för mindre företag måste därför få ett slut. Koncentrationen måste ligga på ett bättre företagarklimat i allmänhet. Att de som utformar dessa regler ändå måste ta hänsyn till de speciella villkor som gäller för egenföretagare och småföretagare är självklart.
I småföretagen ligger en stor del av Sveriges utvecklingspotential. Men de stora problemen är knappast unika för de mindre företagen. En stel arbetsmarknad, problem att rekrytera rätt personal, och höga skatter på arbete drabbar alla. Ett bättre företagarklimat är ett bättre småföretagarklimat.