Vad sker med Sveriges försvar i kölvattnet av krisen i Ukraina? Är det en ny försvarsdoktrin som behövs, vilket Folkpartiledaren Jan Björklund föreslog för en vecka sedan? Icke, menar Överbefälhavare Sverker Göranson. Det är inte nödvändigt, sade han förra veckan. ÖB menade vidare att trots händelseutvecklingen i vårt närområde behöver Gotland inte något fast försvar, utan det räcker med att plocka hit resurser vid behov.
För drygt ett år sedan var ÖB den som vågade berättade hur det verkligen stod till med Sveriges försvar. Han startade en välbehövlig debatt om försvarets förmåga, och uttrycket ”enveckasförsvar” hamnade till och med på Språknämndens nyordslista. Men nu har ÖB förlorat titeln som modig sanningssägare. Hans uttalande om Gotland har inte betraktats med blida ögon. Och det framstår onekligen som märkligt att Sveriges överbefälhavare inte anser att landets ömmaste punkt bör försvaras med fasta förband.
I gårdagens GA gjorde Göranson ett försök att förklara vad han menade med sitt uttalande. Han sade att det är viktigt att försvara Gotland, men att resurser inte bör bindas upp geografiskt. I stället bör man satsa på snabba och rörliga förband.
ÖB tillstod att det kan vara svårt att transportera material och personal från fastlandet, vilket många av hans kritiker har påpekat. Men han ansåg inte att det var anledning nog till mer bemanning, utan att det är tillräckligt med marin verksamhet i närheten av ön.
Överbefälhavaren är varken naiv eller okunnig. Men hans syn på försvaret av Gotland lämnar en del övrigt att önska. Den nedrustning som har pågått de senaste tio åren har lämnat ön sårbar. I dag finns endast en flygbas, fjorton stridsvagnar stående i ett garage och ett hemvärn bestående av cirka 400 personer. Det känns inte särskilt tryggt vid händelse av en kris i Östersjöregionen. Om en sådan skulle uppstå kan man i princip vara säker på att Gotland kommer att involveras på grund av öns strategiska position.
Tidigare i veckan skrev Karlis Neretnieks, generalmajor och tidigare rektor vid Försvarshögskolan, en artikel på Krigsvetenskapsakademiens hemsida där han illustrerade varför Gotlands strategiska betydelse har ökat under de senaste åren. Neretnieks menar att det skedde i samband med att baltstaterna anslöt sig till Nato, då Försvarsalliansen tog på sig uppgiften att försvara dem vid en militär konflikt. Han pekar på att vid en konflikt mellan länderna i Baltikum och Ryssland skulle Gotland hamna i kläm. Nato och Ryssland skulle säkerligen strida om vem som skulle kontrollera ön då det skulle kunna avgöra konfliktens utgång.
Men ifall Sverige inte försvarar Gotland innebär det i princip att det är fritt fram för de stridande parterna att ta ön i besittning. För att citera Neretnieks: ”Sammantaget talar därför mycket för att vår förmåga att försvara Gotland kan ha en avgörande betydelse för inte bara Sveriges säkerhet, utan också för säkerheten och stabiliteten i hela Östersjöområdet.” Det är något för ÖB Göranson att fundera på.