Kanske var Lars Ohly den sista som fick reda på att han ska lämna uppdraget som ledare för Vänsterpartiet. För alla andra har det varit uppenbart ganska länge. Ja, egentligen klämtade klockan redan på valnatten, då resultatet visade att Vänsterpartiet tappade i riksdagsvalet för tredje gången i följd.
Trots de bästa förutsättningar som Vänsterpartiet någonsin har haft blev valresultatet ännu en motgång.
I valrörelsen i fjol var Vänsterpartiet:
l i opposition mot en borgerlig regering som bland annat ändrat sjukförsäkringen och drev arbetslinjen beslutsamt.
l stämplat som godkänt av Socialdemokraterna i och med det rödgröna samarbetet.
l för första gången del av ett regeringsalternativ.
l ett alternativ till en unikt svag socialdemokrati.
Det borde ha varit öppet mål för Vänsterpartiet. Men Lars Ohly missade bollen, precis som när han påstod att han spelat fotboll med Nacka Skoglund.
Ändå ville han inte ge slaget förlorat. Han framhärdade i att han ville få förnyat förtroende 2012 och leda partiet i valrörelsen 2014.
Men någonstans längs med vägen har han förstått (eller fått hjälp att förstå) att det är dags att lämna uppdraget utan vidare strid.
Det var ett gäng på fyra olika partiledare som ledde den rödgröna koalitionen i valrörelsen 2010. Med Lars Ohly försvinner den sista av dessa.
Miljöpartiet fasade odramatiskt ut Wetterstrand och Eriksson och Socialdemokraterna genomgick i våras en traumatisk (och hemlig) kröningsprocess med mindre öppenhet än ett påveval. Ur den vita röken klev oväntat Håkan Juholt.
Hur kommer det att gå i Vänsterpartiet? De flesta verkar tro på Jonas Sjöstedt.
Själv tror jag bara att det är halva svaret. Jag tror att Vänsterpartiet kommer att införa delat ledarskap enligt en modell som liknar Miljöpartiets. Det grundar jag INTE på välinformerade källor inom Vänsterpartiet. Det är bara en aning jag har, om hur man kan hitta en lösning som partiet (tillfälligt) kan sluta upp bakom.
Men det delade ledarskapet i Miljöpartiet har verkligen inte alltid fungerat så väl som det gjorde under de två nyss avgångna språkrören. Tvärt om har samverkan ofta kärvat. Och jag tror att förutsättningarna för ett fungerande delat ledarskap är ännu sämre inom Västerpartiet än inom Miljöpartiet.