För drygt två år sedan krockade Destination Gotlands färjor med varandra utanför Nynäshamn. Den kollisionen gav inget vackert genljud över riket.
Men jag befarar att en ny kollision - men politisk och ekonomisk snarare än fysisk - måste komma i färjefrågan.
Under Almedalsveckan arrangerade GA en välbesökt lokal politisk debatt mellan lokala politiker. Vi inledde debatten med färjefrågan.
Det var inte en enda av politikerna som vågade blotta strupen och ifrågasätta om det är realistiskt att Gotlanstrafiken i nästa upphandling ska kunna få bland annat:
nya färjor
minst lika snabba färjor
nytt dyrare men miljövänligare bränsle
lägre priser
Gotland ska bara ha det bästa. Det är en respektabel ståndpunkt. Ett bra mål. En utgångspunkt för förhandling. Men vad händer om staten bestämmer sig för att den inte vill hosta upp flera hundra miljoner kronor ytterligare varje år? Vad är det då som är viktigast för Gotland?
Det finns det ingen debatt om. Åtminstone inte en där Gotlands ledande politiska företrädare anser sig kunna deltaga. De kan bara ha en ståndpunkt. Gotland ska ha allt. Att nyansera sin ståndpunkt är ett nederlag.Ett svaghetstecken.
Med existerande avtal har denna icke-prioritering resulterat i högre priser, både för människor och gods. Det har givit problem för gotlänningarna, besökare, besöksnäringen, jordbruket - ja hela det transportberoende näringslivet.
Om vi inte accepterar ÄNNU högre priser under nästa upphandlingsperiod så finns det ett begränsat antal andra faktorer som påverkar trafikens ekonomi. Statens subventioner är en av dessa faktorer. Men jag tvivlar på att staten är beredd att ta hela den kostnad som det skulle innebära att köra lika fort och minst lika ofta, med dyrare bränsle och lägre biljett priser.
Men är inte färjorna Gotlands landsväg till fastlandet?
Jo.
Varför ska just gotlänningarna, i motsats till alla andra, behöva acceptera långsammare transporter?
Det behöver vi sannolikt inte. Jag tror verkligen att Gotland kan få inflytande på hur trafiken ska bedrivas. Men vi kan också komma att tvingas ta konsekvenser av hur vi prioriterar. Vad är effekten av snabba natur- eller biogasdrivna färjor där biljettpriserna kanske är dubbelt så höga som i dag?
Jag är rejält och uppriktigt oroad över hur nästa upphandling ska gå. Men jag är också rädd för att det inte kommer att bli någon vidareutveckling av de gotländska ståndpunkterna förrän det blir tydligt vilken ståndpunkt som staten intar. Och då är det sannolikt för sent.
Gotland och staten är på kollisionskurs i dimman. Men hittills är det ingen som ger intryck av att ens ha sneglat på radarbilden.