Livet bjuder ständigt på nya upplevelser och insikter om en del verkligt udda yrkesgrupper. Nu gäller det lammscanning. På senhösten var jag med om det första gången och då handlade det om 250 lamm, nu var det bara ett 60-tal som skulle efterkollas. Allt skedde med en imponerande effektivitet. På bestämd tid anlände en kille från Danmark med sin skåpbil och monterade snabbt upp utrustningen. Sedan scanning av ett lamm i taget, då han till synes enkelt fastställde han hur många lammungar varje tacka bar på. Precis som ultraljud på en mödravårdcentral, men i betydligt högre tempo.
Ett jobb som kräver erfarenhet och yrkesskicklighet, för en oinvigd kan knappast utläsa något alls på scanningsskärmen. Kunskapen har han med sig från sitt ursprungliga hemland Nya Zeeland, där lammproduktion är en stor näring. Allt klart på mindre än en timme och sedan iväg till nästa gård. En mobil mödravårdcentral i megaformat!
Omtanken om vårt vatten är viktig och de lokala vattenråden på Gotland har gjort betydande insatser. Genom vattenprover avslöjades bristerna vid avfallsanläggningen i Roma och flera reningsverk. Många av reningsverken utanför Visby är nämligen ålderstigna och gränsen för deras kapacitet har passerats. Därför kan man inte annat än förundras över att det i till exempel Ljugarn hela tiden beviljas nya bygglov, trots att dagens reningsverk inte räcker till. Hur länge ska regionen blunda för verkligheten?
Det italienska kryssningsfartyget Costa Concordias haveri har säkert berört de flesta och kanske i synnerhet oss öbor som är beroende av färjetransporter. Frågan som alla ställt är hur det överhuvudtaget kunde hända? Med dagens enorma nautiska teknik och säkerhetssystem borde det vara omöjligt, men ändå hände det. Och det är här som den mänskliga faktorn kommer in i bilden. För fattas felaktiga beslut hjälper ingen teknik i världen. Känns därför lite övermaga när svenska sjöfartsexperter bedyrar att något liknande inte ska kunna inträffa i Sverige.
Rederiet har hittills skyllt allt på befälhavaren, något jag funderat en del över. Enligt uppgifter från en del besättningsmän och kökspersonal satt befälhavaren Francesco Schettino kvar i matsalen och åt middag med en ung kvinnlig gäst mer än en timme efter själva grundstötningen. Sedan lämnade han fartyget långt innan alla passagerare var evakuerade istället för att stanna kvar och leda räddningsarbetet.
Mina funderingar resulterar då i följande frågeställning: Hur kunde ett stort och välrenommerat kryssningsrederi ge befälet för ett av världens största kryssningsfartyg till en kapten med så dåligt sjömansskap? Ansvar för 1 000 mans besättning och 3 000 passagerare och ett fartyg som kostat över 450 miljoner euro att bygga.
Nu ligger hon kantrad och vattenfylld i ett haveri som skördade ett antal människoliv och dessutom gav flera tusen passagerare en chockartad upplevelse för resten av livet. Känns som att rederiets personalavdelning varit mer bländade av kaptenens charm än nautiska kunskaper vid anställningen.