En hövding söker sin stam

Cecilia Schelin Seidegård. Har hon landat i landshövdingerollen än?arkivFoto: Henrik Radhe

Cecilia Schelin Seidegård. Har hon landat i landshövdingerollen än?arkivFoto: Henrik Radhe

Foto: Henrik Radhe

Politik2010-10-15 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Om knappt två veckor kan byggnadsnämnden komma att ge klartecken för ett höghus vid Snäck, helt i enlighet med detaljplanen. I princip har jag inga invändningar. Området är redan exploaterat och vad stadsbilen anbelangar anser jag att de nya husen vid galgberget påverkar mycket mera.

Om höghuset blir av så är det en prestigeförlust för landshövdingen. Cecilia Schelin Seidegård gick i våras ut med att hon personligen "förvånats och faktiskt upprörts över tankarna på detta bygge".

Nu har landshövdingen, som också sitter i styrelsen för Systembolaget, gått in i en ny debatt som egentligen inte har med hennes ämbetsutövning att göra. I en intervju i GT i förrgår tog Cecilia Schelin Seidegård ställning mot gårdsförsäljning, mot gotländska vinbönders önskningar att kunna sälja en flaska eller två till vingårdens besökare. Hon säger bland annat:
- Det är väldigt viktigt ur folkhälsosynpunkt att Systembolagets monopol blir kvar, och det finns en risk att gårdsförsäljningen inte går att kombinera med detta.

Hittills har det gått bra i Finland. Men låt gå, regeringen väntar på en utredning som ska visa om gårdsförsäljning går att kombinera med monopolet. Om så är fallet, så kommer sannolikt en proposition om att tillåta gårdsförsäljning. Och enligt min mening är det oerhört mycket som talar för att det blir så.
Det är inget hot mot folkhälsan att turist kan köpa sig souvenirer till ett literpris som ligger långt, långt över det lådvin som Systemet prånglar ut. Och skillnaden mot alkoholen från affärer vid tyska gränsen, och deras svarthandlande svenska "återförsäljare", är naturligtvis ännu större.

Jag tycker det är bra att vi har fått en landshövding som inte är rädd för att kasta sig in i den lokala debatten. Men det är ju inte givet att det är bra för landshövdingen när det framstår som att hennes sidouppdrag styr hennes debattagenda. Kanske är det heller inte bra för landhövdingen att alltför ofta befinna sig på förlorande sidan? Eller rent av på den irrelevanta sidan?
Att vara stridbar kan vara positivt. Men inte om man slåss med väderkvarnar.