Vecka sju besökte Emerich Roth, en av förintelsens överlevare, Gotland för 17:e gången för att föreläsa om sina erfarenheter i att överleva fem av nazisternas koncentrationsläger under andra världskriget.
Med sig hade han Johnny ”Puma” Höglin som är en av Sveriges före detta värsta nynazistledare. Under veckan besökte de både Almedalsbiblioteket, Södervärnskolan och de olika gymnasierna på Säveområdet för att tillsammans föreläsa om hur man stoppar rasism, våld och hat i samhället.
På fredagen, Alla Hjärtans Dag till ära, besökte de Säves aula där ett hundratal elever hade samlats för att lyssna. Jag var en av dem eftersom jag missade min ordinarie chans i ettan av gymnasiet.
Bland det bästa
Men nu fick jag chansen och det var bland det bästa jag lyssnat på sedan jag hörde Stefan Löfven hålla Almedals-tal första gången. Först höll Emerich Roth ett anförande och därefter var det Johnny Höglin.
Emerich stora budskap handlade om att störst av allt är kärleken, överge aldrig hoppet och det man ger sina barn, det får man också igen i framtiden. Sällan säger man väl att någon verkligen slår huvudet på spiken men Emerich gjorde det.
Och han gjorde det med bravur. Det Emerich Roth berättade och det han ville skicka med oss, det var att våld, hat och rasism aldrig någonsin kommer att leda till något bra därför att det är rasismen i sig som skapar det onda.
Att vi som människor är värda så mycket som din nästa väljer att värdesätta dig. Ses man som ohyra riskerar man att utrotas.
Men om vi alla värdesätter varandra för dem vi är, att vi ser att hudfärgen inte spelar någon roll, utan att färgen på hjärtat är densamma, först då kan människan börja leva i ett mer öppet och antirasistiskt samhälle.
En annan berättelse
Johnny Höglins berättelse var en helt annan. Med tatueringar, kedjor, kort och nästan snaggat hår och armar som stockar, så ställde han sig och berättade hela sitt livs historia.
Det var bland det finaste jag någonsin hört ty aldrig trodde jag väl att jag skulle tycka så bra om, och kanske rentav hysa lite beundran, för en före detta nazist.
Men Höglins berättelse handlade om så mycket mer. Från en barndom med en alkoholiserad mamma och en frånvarande pappa, till tonåren där kompisarna sysslade med knark för att till slut hamna i ett gäng av skinnskallar och därefter matas med nazi-propaganda.
Länge var han en av Sveriges värsta nazi-ledare, omskriven i riksmedia.
Gör skillnad
Men i början av 2000-talet insåg han vad han höll på med, gick ur alltihop och började istället motarbeta det som varit hans liv under flera år.
Hans berättelse liknar ingenting jag hört men jag är desto tacksammare för att få ha hört hans berättelse och känner hans engagemang över att motarbeta Sverigedemokraterna.
Detta eftersom hans tes är att hur mycket florsocker man än stör på en hundbajs, så blir det inte till en brownie. Jag är glad och stolt över att ha stiftat bekantskap med Johnny Höglin. Han är med och gör skillnad, han finns.