En förlorarfråga för s
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Poängen är alltså att vinna väljare, inte att förlora dem. Men det är precis vad som kan hända när man nu dammar av det gamla förslaget att kvotera, eller "individualisera", föräldraförsäkringen och vänder folkpartiets taktik bak och fram. Åtta av tio svenskar är, enligt varje undersökning, motståndare till att offentligheten tvingar män och kvinnor att dela lika på försäkringen. Endast två av tio, varav snart sagt alla i det här fallet är antingen politiker eller tyckare i storstadspressen, tycker att det låter bra.
Kvoterad föräldraförsäkring är en förlorarfråga, som Göran Persson var klok nog att hålla sig långt borta ifrån. Mona Sahlin tycks inte vara lika förståndig. Men så är Sahlins styrka inte heller tänkandet, om man får tro hennes företrädare.
Det är inte märkligt att människor i allmänhet är kritiska. Vad förslaget handlar om är att hindra mammor och pappor från att överlåta föräldradagar till varandra, vilket det redan individualiserade systemet tillåter idag, och på så sätt pressa dem till att leva efter en socialdemokratisk jämställdhetsideologi. En ordning som inte hör hemma här, utan för tankarna till andra tider och forna länders samhällsystem.
Det är inte nödvändigtvis fel att försöka förändra attityder. Tvång är emellertid fel väg att gå. Ett mer framgångsrikt sätt är att knuffa människor i en viss riktning, exempelvis med hjälp av ekonomiska incitament som moderaternas jämställdhetsbonus. Men det måste i sådana fall finnas någon sorts resonansbotten för en sådan politik. Det finns det inte när det gäller föräldraförsäkringen. Familjerna vill inte utsättas för kvotering, utan själva kunna välja hur de ska använda sin tid. Och givet att socialdemokraternas förslag först luftades av kvinnoförbundet för några år sedan är de vid det här laget ganska säkra på sin sak. Därför är hoppet om att kvotering plötsligt ska förvandlas till en röstmagnet tämligen utsiktslöst.
Vill socialdemokraterna ha en chans i nästa val bör de nog fundera över vad en "80-20-fråga" egentligen innebär.