En explosiv blandning för alliansen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
För svenska förhållanden är det unikt. Vi är vana vid att skatterna ständigt stiger. Valdebatterna brukar handla om höjda ersättningsnivåer. Aldrig om att Medelsvensson ska få behålla mer av innehållet i lönekuvertet.
Som bekant handlar politik om att prioritera. När regeringen Reinfeldt så tydligt lägger fokus på att förbättra villkoren för löntagare så innebär det att andra politikområden hamnar i skymundan. Pensionärerna har relativt sett missgynnats. Jobbskatteavdraget har andra målgrupper än landets äldre - även om skattesänkningarna förstås gynnar äldre som kan och vill arbeta. Förståeligt nog sticker det i ögonen när barn och barnbarn får det ekonomiskt bättre samtidigt som de egna ekonomiska marginalerna krymper. Den så kallade bromsen i pensionssystemet slår dessutom till under 2010 och innebär att många får lägre pensioner. Det är visserligen inga stora belopp det rör sig om men en minskning är alltid en minskning.
I sak går det att argumentera för att "bromsen" är känd sedan tidigare. Det ingår i grundkonstruktionen att det ekonomiska läget påverkar storleken på utbetalningarna. Mer i goda tider, mindre i sämre. Bromsen finns till för att kostnaderna inte ska skena iväg. Det är emellertid knappast så att upplägget är allmänt känt bland landets pensionärer. Av allt att döma jäser missnöjet.
Sänkta pensioner och ett växande skattegap till yngre generationer är en explosiv blandning för alliansen. Inte minst märks det på kritiska röster hos centerpartiet och kristdemokraterna. Med tanke på den senaste tidens opinionsmätningar är det inte konstigt att oron sprider sig hos regeringens mindre partier. Hittills har det funnits en borgerlig övervikt bland äldre väljare. Det finns inga garantier för att det fortsätter vara på det viset. Något som givetvis får konsekvenser för Maud Olofssons och Göran Hägglunds förutsättningar att klara fyraprocentsspärren.
Oppositionspartierna är naturligtvis inte sena att utnyttja missnöjet. Mona Sahlin (som annars gillar att betala skatt) skräder inte orden och menar att regeringen infört en särskild pensionärsskatt. Vänsterpartiets Lars Ohly lovar i tisdagens Dagens Nyheter att återställa balansen för pensionärerna. Och det är klart, genom att återställa skatterna till gamla nivåer så uppnås en slags rättvisa. Pensionärer och förvärvsarbetande får lika dåliga villkor. Tyvärr är det den typen av millimeterrättvisa som riskerar att undergräva den svenska ekonomin.
För att vi ska klara ökade kostnader i takt med att befolkningen blir äldre måste så många som möjligt arbeta. Oberoende av om statsministern heter Reinfeldt eller Sahlin efter valet är det en realitet vi måste förhålla oss till.