Något har uppenbart gått snett när man tömmer Donnerska huset på de företag som fanns där, låter kåken stå tom i över ett år och sedan plötsligt har så bråttom med ombyggnaden att man inte hinner vänta på regionfullmäktiges beslut.
I dagens GA kan man dessutom läsa om hur åtgärderna totalt kostar 5,3 miljoner kronor, inte fyra miljoner. Och ärendet har anmälts till kommunrevisionen.
Men jag undrar om inte hela projektet är feltänkt.
Är det verkligen bristen på samlokalisering av ett antal Region Gotland närstående verksamheter som förorsakar problem?
Man pratar om "en dörr in". En dörr in i vad? En dörr in i ett hus där Almi Företagspartner huserar tillsammans med turistverksamhet, ett kommunalt fastighetsbolag och en förening för företag (startad på ett politiskt initiativ) med en högst osäker framtid.
Synergieffekterna är, försiktigt uttryckt, inte helt uppenbara för mig. Speciellt inte när man vet att de som faktiskt var intresserade av att delta i upphandlingen av turismtjänster med mera, såg placeringen i Donnerska huset som en klar nackdel för verksamheten.
Vad är det i exempelvis Almis verksamhet som ska fungera bättre efter flytten? Vilken besökare är det som ska känna att samlokaliseringen underlättar hans eller hennes ärenden? Jag får inte ihop det.
Jag vill hävda att projektet Donnerska huset egentligen aldrig utformades med näringslivets bästa för ögonen. Det handlade om att lösa helt andra problem, som har mer med polityr, politik och prestige att göra.