LEDARE
När man läser nämndernas rapporter i delårsrapporten för Region Gotland ser man ganska direkt var ett av de största problemen ligger. Det saknas platser på särskilt boende vilket gör att äldre patienter som är färdigvårdade på lasarettet får ligga kvar där eftersom det inte finns nån annanstans för dem att ta vägen.
En vårdplats på lasarettet är dyr och gör också att det blir fullt på olika avdelningar vilket självklart ställer till det för övrig vård.
Problemet är varken nytt eller okänt. För kanske 15 år sedan började hela äldreomsorgen styras till just denna punkt. Det sades att äldre i större utsträckning ville bo hemma varför det inte satsades på äldreboenden. Gamla skulle istället hjälpas via hemtjänst och hemsjukvård. När gamla till sist hamnar på ett särskilt boende är de i behov av mycket mer hjälp och vård än på dåtidens äldreboenden. Många dör kort efter att de fått sin plats.
Man kan självklart inte utgå från att alla gamla tycker lika om valet att bo hemma eller på en institution men det är lätt att anta att de flesta, innan de blir riktigt gamla och kanske också sjuka, svarar att man vill bo hemma så länge som möjligt. När man behöver mer hjälp än hemtjänst och hemsjukvård kan ge, och kanske också sällskap, blir förmodligen inställningen en annan. Men då finns inga platser att få.
De flesta känner också till att problemet inte lär försvinna utan snarare eskalera i takt med att de stora grupperna av 40-50-60-talisterna blir äldre. Tack vare framsteg inom vården och insikten om en god hälsa lever vi också allt längre.
Lägg därtill att gotlänningar, jämfört med andra län, konsumerar mer vård än genomsnittet, och att det i många fall är akuten som är tillgänglig, så är det inget mysterium att lasarettet blir överbelastat. Att i det läget minska tillgängligheten i primärvården genom att lägga ner vårdcentraler är i det perspektivet till synes inte det bästa draget. Å andra sidan kan de så kallade trygghetspunkterna utgöra en viktig pusselbit i det totala vårdpusslet. Men huvudproblemet är att lasarettet används på ett sätt som inte är optimalt.
En jouröppen vårdcentral för akuta ärenden som inte behöver lasarettsvård vore kanske det bästa, men till det behövs initialt pengar för finansiering. Pengar som man sannolikt skulle spara i längden men som inte finns nu.
En annan sak som slås fast i delårsrapporten är att antalet årsarbetare har ökat med 165 personer om man 31 mars 2013 med samma dag i år. Där är en stor del av förklaringen övertagandet av Pjäsen. Det innebär att den offentliga sektorn stärkts ytterligare gentemot näringslivet, från 5 687 årsarbetare vid årsskiftet till 5 744 den 31 mars.
Det finns alltså i runda slänga en kommunanställd på varje företag på Gotland.
Med tanke på den enorma dominansen av regionen som arbetsgivare är varje arbetstillfälle som kan tillföras näringslivet av betydelse. Men så länge näringslivet kommer att fortsätta att misstänkliggöras och mätas utifrån hypotetiska risker för fiffel och båg, kommer maktbalansen tyvärr snarare att stärkas än något annat.