Så blev den äntligen av, den alternativa landshövdingefesten eller lämpligare benämnd landsbygdshövdingefesten. Nåja, det var lite raljant, det handlar om söndagens uppföljande seminarium på Landsbygdsupprorets fackeltåg. Eldsjälar från Gotlands socknar diskuterade under en heldagsträff olika landsbygdsfrågor med hjälp av ett ambitiöst program.
Och frågor att diskutera fanns det. Bland annat tomtmark för nybyggare, bostäder för ungdomar och äldre, räddningstjänst, servicepunkter, livsmedelsbutiker, bensinmackar och lokala sparbolag. Just bosstäder är en av grundbultarna för landsbygdens överlevnad, men också ett av de största problemen i strandsocknarna. Det är inte lätt att konkurrera om fastigheter eller tomtmark med penningstarka sommarboende. Men det finns lösningar och viss del av hjälpen finns hos kyrkan. Visby stift är nämligen stor markägare på Gotland och i många socknar är delar av denna mark lämplig för byggnation. Genom att utnyttja möjligheten med fri prövningsrätt vid tomtförsäljning kan förtur till permanentboende ges. En bra lösning som borde utnyttjas!
Ett hinder för nyföretagande på landsbygden är bankernas njugga inställning till kreditgivning utanför Visby. Dagens storbanker tar inga risker och enda målet med verksamheten är ständigt ökande vinster. Lokala sparbolag är här ett intressant alternativ, där lokalt företagande uppmuntras och bankens vinst inte är huvudsyftet. Sedan är det förstås det här med myndigheternas inställning. Drömmen är att uppnå devisen "möjlighetsprövningar istället för hindersprövningar", men genom vettiga dialoger och samförstånd är det ingen omöjlighet att uppfylla drömmen.
Jag är helt övertygad om att den stora tillslutningen vid julens fackeltåg uppnåddes för att det var ett arrangemang utanför de etablerade ramarna och dessutom proklamerad som opolitisk. Nu är det bara att hoppas att Landsbygdsupproret lyckas hålla lågan levande och vårda den rebellkänsla som finns ute i socknarna. För de politiska partierna kommer att överbjuda varandra när det gäller samarbete med Upproret och gärna se dem i olika framtids- och projektgrupper.
Naturligtvis ska dessa möjligheter utnyttjas, men blir det för mycket involvering i etablissemanget är risken att glöden slocknar i socknarna. Det känns liksom lite komiskt att de etablerade partierna varmt välkomnar Landsbygdsupproret. Om de tittar i backspegeln kommer de att upptäcka att de flesta frågor som fanns på söndagens agenda beslutats och ägs av partierna i regionens styrelser och nämnder.
Förslaget att utse en gotländsk Landsbygdshövding kan vara en bra markering av syftet med upproret och skulle dessutom säkert ge positiv medial uppmärksamhet även på fastlandet. Vårda rebellkänslan!