Eld utan rök?
Foto: Matthias Rietschel
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Två centerpartiska riksdagsledamöter har föreslagit samma sak i en motion. Och i ett inslag i Östnytt som jag såg härom veckan var både kommunalrådet Lars Thomsson (c) och Cementas fabrikschef Per Ole Morken intresserade av idén.
Att fortsätta elda på men utan koldioxidutsläpp till atmosfären, det är som att kunna äta kakan och ändå ha den kvar.
Men kakan är inte gratis och resultatet av baket är inte självklart lyckat.
Koldioxidlagring är på experimentstadiet. Det gäller att hitta effektiva metoder för både att avskilja koldioxiden från rökgaserna, för att trycka ner den i berggrunden och för att få den att stanna i underjorden.
Andra experiment är redan påbörjade. Vid oljekraftverket i Karlshamn byggs en försöksanläggning. Företagen Eon och Alstom plöjer ner 75 miljoner kronor. Och i Tyskland tänker sig Vattenfall koldioxidlagring i stor skala, i anslutning till omfattande kolbrytning.
Men tekniken har sina brister. I en artikel i Svenska Dagbladet vill forskaren Anders Hansson, vid Linköpings universitet, dämpa förhoppningarna.
- Vattenfall har som mål att avskiljning och lagring skall kosta 20 euro per ton vid deras anläggning i Tyskland. På platser med sämre förutsättningar är en realistisk siffra 60, 70, 80 euro per ton.
Oups! En uppgift jag tagit del av är att Cementa släpper ut 1,5 miljoner ton koldioxid om året i Slite. 20 euro per ton för att lagra denna koldioxid blir ungefär 300 miljoner kronor. Om kostnaden är 80 euro per ton, ja då blir det 1,2 miljarder kronor. Vilket besvarar frågan varför koldioxidlagring inte redan är en etablerad och ofta använd teknik. Än så länge är det billigare att ha en stor skorsten.
Men tekniken är ändå lovande och förutsättningarna för koldioxidlagring på Gotland är bland de bästa i Sverige. Därför finns det all anledning att undersöka möjligheterna för att etablera ett forskningsprojekt just i Slite.