Egyptens mångårige diktator Hosni Mubarak hade inte störtats för två år sedan utan de massiva folkliga protesterna på Tahrirtorget i Kairo och andra platser i landet. Men det var militären som de facto avsatte Mubarak, och som sedan även formellt övertog makten i landet. En position som de ytterst motvilligt lämnade när Muslimska brödraskapets Muhammad Mursi segrade i presidentvalet för ett år sedan.
Militären tillbaka
Nu är militären tillbaka, ivrigt påhejad av samma aktivister som skanderade mot Mubarak för två år sedan, påspädda av allmänt missnöjda egyptier. Landets majoritetsvalde president sitter i husarrest, hundratals av hans anhängare har fängslat och inte bara Brödraskapets TV-kanaler utan även till exempel al Jazeeras sändningar har stoppats. Redan tidigare hade regeringspartiets lokaler vandaliserats av politiska huliganer.
Företrädare för den sekulära och ”liberala” oppositionen, däribland den internationellt kände el Baradei, tog villigt plats bredvid generalerna när dessa kungjorde att den folkvalde presidenten avsatts, och att militären i praktiken tagit över styret. Det är inte mer än ett år sedan samma grupper krävde att militären skulle lämna ifrån sig makten. Internetrevolutionärernas minne är kort.
Mursi gjorde flera ödesdigra misstag. Det största var att inte inkludera delar av oppositionen i sin regering. Det andra var att trumfa igenom en författning med islamistiska inslag som skrämde många egyptier. Men Mursi saknade ett parlament att luta sig mot – det upplöstes av domare lojala med det gamla systemet redan innan han tillträdde. Till Mursis förtjänster hör att han ställde generalerna under civil ledning.
De sociala och ekonomiska problem som Mursi ärvde efter Mubaraks och militärens vanstyre av landet kunde rimligtvis inte åtgärdas på ett år. De lär inte heller lösas av militärerna. Den egyptiska militären är en stat i staten, med egen hemlig ekonomi (varav 1,3 miljarder dollar kommer från USA) och den kan inte förväntas ta itu med den korruption som den själv lever av. Av samma anledning lär militären inte ha bråttom med att återlämna makten till en civil regering.
Vilseleda världen
Militärkuppen var skickligt orkestrerad för att se bra ut och vilseleda världen. Företrädare för olika religiösa och politiska grupper i samhället – utom Brödraskapet – radades upp på scenen, tillsammans med generalerna.
Till och med de Saudistödda ultraortodoxa salafisterna, som står till höger om Brödraskapet och konkurrerar med detta om de islamska rösterna, hade släppts fram för att förklara och försvara militärkuppen. Syftet är tydligt: Att isolera Brödraskapet som är den enda kraft i Egypten som kan hota militärens maktställning.
Det kanske allvarligaste resultatet av militärkuppen i Egypten är den signal den sänder till resten av arabvärlden, där det nu väger mellan diktatur och demokrati.
Inte minst Assad i Syrien lär hänvisa till islamisternas misslyckande i Egypten, och islamska partier i övriga arabländer lär dra slutsatsen att demokrati bara är humbug för att hålla dem borta från makten. Det är så man skapar terrorism.
Amerikanska krumbukter
Och USA krumbuktar sig för att kunna fortsätta hjälpen till sin strategiskt viktiga allierade Egypten. Amerikansk lag förbjuder numera att skattepengar skickas till kuppgeneraler. Men det tänker man tydligen komma runt genom att förklara att det inte var någon riktig militärkupp eftersom ”folket” var med på noterna. Även Europa lär nöja sig med några förmaningar till generalerna. Demokrati är bra, men bara om rätt sida vinner valen!