Dagen efter att GT berättade att Ted Ljungqvist utsetts till ”Årets gotlänning” av våra läsare publicerade Gotlands Allehanda en stort uppslagen artikel om historien ”när Gotlandsupproret svek 108 000 gotlänningar och satte sig i knät på Eric D Nilsson”. Detta är inget citat ur texten utan ett försök att sammanfatta slutsatsen även om dessa formuleringar faktiskt förekommer.
Ted Ljungqvist är ensam den som pekas ut.
Artikeln hänvisar till ”kritiska röster” som ifrågasätter Gotlandsupprorets agerande. Den kritiska röst som kommer till tals är Eva Werkelin, vd för Kneippbyn, ett företag som ingår som en av huvudaktörerna i Plan B-förslaget.
Den andra (av två) kritiska röster är regionstyrelsens ordförande Åke Svensson som sade sig vara besviken på att Ted Ljungqvist pratat med Eric D Nilsson.
Hur just dessa två valdes ut att representera dem som stödjer Gotlandsupproret framgår inte.
Självklart är det intressant att granska i sak vad som skett och det är inte granskningen jag invänder mot, det är ansatsen och slutsatsen, som känns som klippt ur Piggebloggen.
Gotlandsupproret och Ted Ljungqvist har haft samtal med den operatör som driver trafiken fram till 2017. Alltså den som kan påverka prisbilden fram tills ett nytt avtal ska gälla.
Hela Gotlandsupprorets kärna är att på kort sikt ner få ner gällande priser och på lång sikt få rättvisa i trafiken och inte varje gång den ska upphandlas tvingas slåss mot försämringar.
Till skillnad från Plan B finns inget egenintresse i frågan hos Gotlandsupproret och dess ledning.
Det som ger extra dålig smak i munnen är att kritiken mot Gotlandsbolaget och Gotlandsupproret, som nu sägs sitta i samma båt, är att Gotlandsbolaget besitter ett monopol och inte har Gotlands bästa för ögonen.
För att ändra på detta läggs ett alternativ fram som bygger på ett ännu starkare monopol, ägt av samma personer som står bakom alternativet och den kritik som GA bygger sin granskning på.