En ganska irriterande sak med Facebook är alla som delar drösvis med förnumstiga visdomsord, "fina bilder" och förskrivna statusuppdateringar som man ska kopiera för att "bevisa" att man älskar sina barn eller avskyr cancer.
Då och då dyker det dock upp roliga saker som även jag delar. Som häromdagen en bild med texten: "Det är lite synd att vi människor inte kan byta problem med varandra. Alla vet ju exakt hur andras problem ska lösas".
Ett konstaterande som vi nog lite till mans kan känna igen, både som mottagare och avsändare av enkla lösningar på olika problem.
En parallell till denna devis är: "Det är lite synd att vi människor inte kan byta barn med varandra. Alla vet ju exakt hur andras barn ska uppfostras".
Det finns några saker som retar upp mig till vansinne och jag får väl gå i terapi för att ta reda på vad det säger om mig själv men en sak är alla expertutlåtanden om vad som är skadligt och inte för våra barn.
I veckan har psykologen Eva Rusz konstaterat att det är skadligt för barn under två år att lämnas på förskolan: "Brist på känslomässig närhet hos barn under två år kan ge betydligt allvarligare skador än de som orsakas av barnfattigdom. Vi bör därför fråga oss om barn ska börja på dagis före två års ålder".
Förutom att det är en skuldbeläggning av föräldrar som i mångt och mycket redan känner hur de aldrig räcker till någonstans, är det dessutom oförskämt att påstå att barn under två år som går på förskola automatiskt vägras känslomässig närhet. Oförskämt mot såväl förskolepersonal som föräldrar.
Dessutom blir jag upprörd över hur de flesta i denna diskussion automatiskt pratar om mammorna, det är aldrig någon som menar att det är papporna som ska vara hemma med barnen tills de är "mogna" att lämna hemmet. Diskussionen förs så gott som alltid om och av mammorna.
Mammor som är hemma med alla barnen tills de tar studenten, ammar dem nästan lika länge och köper designade leksaker och gör egen ekologisk barnmat (självklart vegetarisk) är de bästa.
Vi andra borde inte få ha barn över huvud taget.
Papporna kan göra vad fanken de vill, de får hederspris i faderskap bara de tar en promenad med barnvagnen.
Ja, ursäkta min generalisering men den som sa det han var det.
Det här får bli en krönika om saker som stör mig, inte så upplyftande kanske men så får det bli.
För när jag såg veckans avsnitt av Let´s Dance (vi hoppar över debatten med alla smakrecensenter som menar att det är ett bevis på ens undermåliga intellekt att följa detta program) blev jag jäkligt störd av hela jippot med att få Anton Hysén att kyssa sin danspartner.
Anton Hysén är sinnebilden av drömprinsen för kvinnor i alla åldrar. Men han är bög. Det verkar inte vara okej, utan han ska tvingas kyssa sin danspartner för att "visa lite mer passion" i sitt dansande, Alla fnissade förtjust när man visade sekvensen i repris och närbild: "Men var det där verkligen på munnen, Anton?"
De andra (heterosexuella) kändisarna har inte, vad jag minns, behövt kyssa sina danspartners för att bevisa sin passion.
Heteronormen är aldrig vacker men här blev det riktigt osmakligt.
Trevlig helg!