Jag har aldrig ifrågasatt SD:s medlemsantal på Gotland eller påstått att det är ett problem att partiet är litet. Det jag ifrågasatte var att ett parti som begär väljarnas mandat är anonymt.
Inte heller har jag efterlyst ett valmanifest inför valet 2014. Jag efterlyste SD:s politik som man arbetar med nu. För SD på Gotland har funnits några år och politiskt arbete pågår hela tiden, inte bara inför val. Vad gör man annars på sina möten och varför har man annars organiserat en avdelning på Gotland?
Att hålla sig hemlig, både med sina företrädare och med sin politik, är inte okej.
Och det framgår nu också av Hannes Müllers svar att det inte framför allt är hot och trakasserier som är orsaken till anonymiteten utan en upplevd oro för att bli socialt utstött. Men att få mothugg för sin politik är inte mobbning, det hör till uppdraget och är inget man kan ducka för. Vilka journalister som mobbat SD på Gotland framgår inte heller, helt i linje med Müllers automatiska martyrskap, hur mycket plats han än får för att förklara. Och har man en politik som i stora delar går ut på social utstötning borde man ha extra stor förståelse för att man blir ifrågasatt. Förr eller senare måste man berätta vad det är man vill och stå för det.
Det är inte särskilt bra reklam för ett parti att inte ens dess företrädare vill förknippas med det.