LEDARE
För många som lever med kronisk smärta eller andra åkommor som vården inte kan göra så mycket åt, är olika kroppsterapier ett sätt att både lindra smärta och komma vidare i sin rehabilitering.
Massage, akupunktur och napratbehandlingar borde därmed vara en värdefull kompletterande resurs för sjukvården.
Så är det inte.
Tvärtom anses de av skolmedicinen ofta som ”hokus pokus” även om acceptansen sakta men säkert blir större.
Stela leder och låsningar i olika delar av kroppen leder inte automatiskt till problem. Men att lösa dessa problem kan ta bort smärta och underlätta vardagen och vägen till bättring.
Det blir lättare att såväl utföra som ta till sig den mer långsiktiga rehabiliteringen som till exempel är ett måste för att komma till rätta med överbelastade leder.
Ibland är det till och med en förutsättning att lindra smärta och bli mer rörlig för att ens komma igång.
Det är en sak att sjukvården inte omfattar alternativa behandlingar, men att man till och med avfärdar dem och tar avstånd för sådant som uppenbarligen hjälper människor, är bara konstigt.
Nu finns det inget formellt hinder för den som önskar att själv välja massage och naprapati för att påskynda sin rehabilitering eller lindra smärta. Mer än att det kostar skjortan och därmed inte är alla förunnat att kunna prioritera.
Det är många som vill se en större helhet för vår hälsa, där ren vård och alternativa behandlingar kan samverka.
Branschorganisationen Kroppsterapeuternas yrkesförbund har till exempel startat en kampanj för införandet av ett Bot-avdrag där man vill att olika erkända kroppsterapier ska subventioneras efter samma modell som Rut och Rot.
Det ska inte tolkas som att ansvaret för ens hälsa läggs över på ”någon annan”, ansvaret ligger alltid hos individen men möjligheten att ta sitt ansvar är inte självklar hos alla när det kostar 400-600 kronor per behandling. Och det finns som sagt inget alternativ att välja inom den traditionella vården.
Att införa ett Bot-avdrag är inte bara en investering i folkhälsan, det skulle med stor sannolikhet också innebära en stor avlastning för sjukvården vilket skulle frigöra resurser, en avgörande faktor för att få välfärden att fungera även i framtiden.
Att göra väl beprövade behandlingsformer tillgängliga för gemene man betyder inte att man öppnar dörren för det som faktiskt är hokus pokus.
Gudarna ska veta att såna terapier finns.