Det största problemet brukade vara att hitta nån som ville skjutsa oss. Grannen Thomas brukade få ett telefonsamtal nån dag innan helgen och det var otaliga färder i hans orangea VW-bubbla som gjordes till olika bygdegårdar på södra Gotland.
När min bästa kompis Åsa fick traktorkort hände det att vi knölade in oss i traktorn, finklädda och danssugna och styrde kosan mot till exempel Logen i Hejde eller Garda bygdegård.
Om det inte var de bästa helgerna av alla: de gånger vi själva stod som arrangörer av dans i Levide bygdegård.
Med dagens mått mätt är det nästan obegripligt att vi, tonåringar som vi var, arbetade med så pass stora events (som det heter nu för tiden). Vi stod i dörren, satt i inträde och fixade kaffet till orkestern i pausen. Inte bara vi naturligtvis, det fanns äldre personer som var med och höll i trådarna.
Och det var alltid vakter på plats.
De bästa kvällarna var det lapp på luckan efter en halvtimme.
När vi blev lite äldre var det Solhem som lockade. De hade dansband på övervåningen och disco en trappa ner.
Borgen var lite för gammalt, förutom på nyår då det var stor fest där.
De så kallade ”bonddanserna” dog ut nånstans i slutet av 80-talet (?) och i dag finns inte ett enda offentligt dansställe kvar på Gotland.
Det dansas förvisso ändå men då i olika ”slutna sällskap” där man måste anmäla sig eller vara medlem. Att bara få för sig att ”gå ut och dansa” en lördagskväll är omöjligt nu för tiden.
Det är faktiskt riktigt, riktigt sorgligt.
Dansen är ju förutom en sann folkhälsohöjare också en möjlighet för människor att mötas för att hitta nya vänner eller rent av kärleken.
På tal om motion så lämnas det varje motionsperiod i Sveriges riksdag in motioner med krav på en sänkning av dansmomsen.
Precis som med den tidigare dubbla restaurangmomsen finns det en totalt ologisk och kontraproduktiv högre skatt för danstillställningar (25 procent) än konserter utan organiserad dans (6 procent).
Motionerna i frågan har ingen partipolitisk linje, de har lämnats från både vänster och höger.
I år finns tre motioner i frågan från moderater och folkpartister. Jag har inte följt de tidigare debatterna och vet därför inte motiveringen till varför kraven tidigare har avslagits.
Det borde åtminstone inte bero på att vi inte kan ha hur många olika momssatser som helst, för det har vi redan.
Ta ett företag som sysslar med turism och nöjen till exempel. Där har man en momssats för boende, en för transporter, en för guidning och om man har kulturaktiviteter så är den också olika, beroende om publiken förväntas stå stilla eller dansa.
Och när övergår egentligen ett par svängande höfter under en konsert till dans?
Trevlig helg!