Försvarsdebatten pågår fortfarande och som vanligt är det Ryssland som är motivet för en svensk upprustning.
De som fortfarande, drygt tjugo år sedan Berlinmuren föll och snart tio år sedan det försvarsbeslut som innebar nedläggning av P18 fattades, talar om svensk upprustning och återmilitarisering av Gotland för ständigt fram faran för Ryssland.
Från Natos sida talar man om det nya kalla kriget. I den svenska debatten har man tydligen myntat begreppet ”nyrealismen”. Vad det egentligen innebär är mer höljt i dunkel men det används i alla fall som motiv för svensk upprustning.
Vem är det som styr?
Rysslands försvarsbudget har krympt med 75 procent enligt SIPRI:s oberoende uppskattning. En fjärdedel av Sovjetarmén finns kvar.
Upprustningsvännerna pekar på att Polen har beslutat om den största investeringen i militär utrustning för över 40 miljarder dollar den kommande tioårsperioden. Man hänvisar också till Finland som beslutat att lägga en miljard euro på nya fartyg till sin marin och lika mycket på luftförsvaret.
Då tycker jag att det är berättigat att fråga vem som styr svensk säkerhets- och förvarspolitik. Är det Sverige, våra grannar eller Nato?
Listan över världens största försvarsbudgetar 2013 leds av USA med en budget på 600,4 miljarder dollar. Tvåa är Kina med 112,2 miljarder dollar och trea är Ryssland med 68,2 miljarder dollar.
Rätt nära Ryssland följer sedan Saudiarabien med en budget på 59,6 miljarder dollar. Storbritannien, Tyskland och Frankrike har tillsammans försvarsbudgetar på 153,6 miljarder dollar.
Om det nu skulle vara så att Ryssland har börjat föra en aggressiv politik mot sina grannar i väst vore det klädsamt, minst sagt, om de som vill rusta upp och förändra det svenska försvaret pekade på direkta exempel.
När telefonen ringer
Jag har inte hittat sådana exempel men det är naturligtvis lättare att antyda och peka på saker som ryska militära övningar i Östersjöområdet. I Svenska Dagbladet den 15 februari skriver den moderata riksdagsledamoten Mats Johansson följande. ”Det är nog bra att vi förbereder oss, för när det gäller har vi 30 minuter på oss när telefonen ringer”.
Det är allstå inte frågan om telefonen ringer utan när den ringer. Och så blir man lätt indignerade när andra talar om rysskräck. De påstår alltså i realiteten att det finns ett ryskt hot i Östersjöområdet, i praktiken ett hot om att anfalla västerut.
Varför skulle de göra det? Har länderna runt Östersjön viktiga naturtillgångar som Ryssland saknar och är i sådant behov av att de skulle använda militärmakt? Är dessa länder så fientligt inställda till Ryssland att landet skulle frestas till ett anfallskrig för att försvara sina intressen?
Oerhörda tillgångar
Är det verkligen någon som på allvar skulle tro på det? Ryssland är ett land med oerhörda tillgångar av naturgas, som man givetvis vill exportera, gasledningen under Östersjön är ett exempel på det. Den naturgasen importerar man gärna i Tyskland.
De som har en helt annan uppfattning än jag kanske hävdar att jag är naiv och inte ser hoten från den store grannen i öst men jag lever faktiskt i nuet, 2014, och inte i det kalla krigets tid.